Kategori: Foto & Bild

Kalendern har visat en kavalkad av bilder människor runt om i världen har förknippat med julen, hittade på Google. Den sista bilden, den bakom lucka 24, visar vad julen egentligen handlar om. Varför vi en gång för länge sen började fira jul. Du kan tro på det om du vill, men det är själva anledningen.
Lätt att glömma bort.

Dan före dan. Camilla och jag åker efter åtta på kvällen till Coop för att handla julmaten. Det blir ett sparsmakat julbord. Små portioner av det viktigaste. I affären är det nästan tomt. Jag går runt och småfilosoferar bland den kvarglömda julmaten. Överflödet som inte blev sålt. Fulla kyldiskar med skinka. Pallar med julmust.
Så dagens bild tillägnar jag djuren som dog i onödan och produkterna ingen köpte. 

Lagom till julfriden sänker sig över Sverige kommer nästa steg. Förbered dig inför mellandagsrean! Kilovis med reklam lämnar sköna tips och kvällstidningarna ger praktiska råd. Lucka 23 är en symbol för det sämsta med julen.

Julen är här. Camillas föräldrar och kusin Filip har kommit. Granen är klädd. Huset är städat och jag har inga mer ärenden ut i handeln. Det bästa med julen är dagarna innan.

Så länge jag kan minnas har vi pappor någon gång i livet tvingats hitta på en knasig ursäkt för att vi lämnar våra barn på julafton för att göra något oviktigt, typ skotta snö eller köpa tidningen. Sen smyger vi ut i garaget för att ta på oss någon sunkig gammal rock och en knasigt ful och läskig mask som luktar illa och ser skräckinjagande ut. Allt för att vi tror att vi ska glädja våra barn.
Lika länge har jag hört historier från vänner och släkt att många av oss varit rädda för tomten sedan våra pappor gjort dessa ärenden.
Jag är övertygad om att det är maskens fel. Därför tomtar jag aldrig. Titta bakom lucka 22, säg vilket barn som inte skulle bli rädd för den. 

Änglarna vakar över oss från ett fönster i vardagsrummet. Det känns tryggt.

Att slå in julklappar är roligare än att öppna dem. Det handlar om skapande och förväntningar. Så, bakom lucka 21 finns ett fint paket.

Ho, ho – it’s Father Christmas.