Okej, vi tog en liten kvällstur efter maten. Målet var Leuchtturm Bülk, en fyr som ligger på en udde med utsikt mot både Kieler förde (förde=bukt) och Eckernförde förde. Tog en liten omväg för att köra igenom byn Blickstedt där mina morföräldrar bodde sina sista år. Goddamn, landskapet här är helt vansinnigt vackert. Fem minuter från min mammas lägenhet i stan är vi ute bland böljande fält. Vi passerar vindkraftsfält, majsfält, råg- och solrosodlingar på vägen till fyren. Vi kör sakta igenom pittoreska byar (dörfer) som ligger så nära varann att vi nästan inte hinner lämna en innan vi kommer till en annan. Varje by har ett bankkontor. Och minst ett bageri. Värdshus och ofta också en liten livsmedelsaffär. Det här är inte glesbygd på något sätt. Men ändå lugnt och stilla.
Efter en halvtimmes nöjeskörning parkerar vi bilen och tar en sån där gudabenådad promenad med öppet vatten på ena sidan och vackra landskap på den andra. Det fläktar skönt i den kvava luften. Det mullrar lite vid horisonten. Det är helt galet. En dröm för en fotograf. Åtminstone när han inte behöver underhålla sitt lilla barn på vägen. Så ikväll var det mest en dröm för mig. Men några bilder blev det.
Kvällspromenad vid stranden i Strande
Samhället heter Strande. Ligger någon kilometer norr om Kiel. Här är det finfint. Bilder finns på Facebook.
Fyra människor på en altan
Idag kom Sonia och Peter till vår altan. Sonia är min vansinnigt begåvade partner på 365bilder.se och Peter är hennes man. Vi har bara träffats en gång tidigare. I en hotellobby. Vi umgås mest via andra kanaler. Sonia är en flitig Facebook/Twitter/Jaiku-användare som inspirerat mig att använda dessa kanaler. Men ikvåll satt vi och åt, drack ett par glas vin och pratade. Pratade. Och pratade. Sonia och Peter, Camilla och jag. Och vi pratade om riktiga saker. Såna som känns.
Hur trevligt som helst. Jag tror vi kommer ses om ett par månader igen.
På riktigt.
Dagens resultat: en humla
Det här är vad jag presterat idag. Inget mer. Börjar känna tristessens klor i kroppen. Efter två lediga dagar.
Åttiotusen gånger
Sedan årsskiftet här människor gått in och tittat på Sonia Janssons och mina bilder på 365bilder.se åttiotusen gånger. Det är ingen stor siffra i webbsammanhang. Om man vill vara störst. Men, jag är alldeles hänförd över att människor velat titta på våra bilder åttiotusen gånger. Helt utan att vi marknadsfört bilderna, bloggen eller oss själva.
Coolt.
Favorit i repris
Vatten och natur. Utanför dörren.
Talang
Sitter och går igenom bilderna från förra helgens bröllop lite mer ingående. Testar Picasa som katalogiserings- och snabbediteringsprogram och det funkar över förväntan bra. Dessutom håller jag på att lära mig använda penna och ritbord istället för mus i ett försök att rädda min högerarm från ytterligare smärta. När jag tittar på bilderna blir jag glad. Paret är strålande vackra och jag tror att jag har lite talang för det här med fotografi. Kanske tillräckligt för att bryta limbot i min hjärna mellan arbetsliv och mitt eget liv.
Funkar inte riktigt
Klockan är 01:22. Det är måndag. Jag inser att min utrustning inte riktigt räcker till för produktbilder. Frågan är bara hur jag löser det.
Regn, regn, regn och förberedelser
Regnet fortsätter falla över södra Stockholm. Och fortsätter. Och fortsätter. Själv firar jag fredag genom att förbereda morgondagens fotografering. LipFish än en gång. Vi jobbar hårt tillsammans just nu, vilket är kul. Ger faktiskt lite energi. Imorgon ska jag få se hur strandsessionen blev i tryck.
Ett lyckligt äktenskap
Det påstås att den som gifter sig när det regnar får ett lyckligt äktenskap. I så fall kommer C och S som jag fotograferade idag bli grymt lyckliga tillsammans eftersom det började hagla och ösregna precis när vi skulle ta deras porträttbilder. Ingen av oss var dock jättelycklig under den stressade sessionen under ett par ganska täta lövträd.
Men, jag åkte hem med en bra känsla i magen. Det gör jag alltid efter bröllopsuppdrag. Det finns en smittande glädje runt bröllop som jag älskar.