Den här stunden. Jag har längat efter den i ett par år nu. Att få komma ut på sjön i en båt tillsammans med Camilla och barnen. Idag hände det. Sol och vind som inte var för jobbig. Allt packat och klart och dessutom med bonusen att Hanna kom ut till oss på eftermiddagen.
Så vi kom ut på Södra Hjälmaren. Trots att min hjärna flippade ut lite när vi skulle lägga ut och det var bryggfest på gång. Min plan var ju att liksom smyga ut lite osedd för att slippa känna mig som en nybörjare, vilket jag ju faktiskt är i båten. Det där stora gänget på bryggan gjorde att jag inte kunde ta befälet, så då gjorde Camilla det och styrde oss ut med säker hand samtidigt som jag tog hand om tamparna. Ute på sjön så klarade vi oss finfint. Sen lade vi till med samma bryggfestande gäng som publik. Det gick fint. Jag försökte styra oss in och det gick fint fram till dess att jag började ratta konstant åt fel håll. Lämnade då över till Camilla och hoppade i land med tamp istället. Jag tror vi har koll på hur vi ska göra nu.
Äntligen ut på vattnet. Där är luften lättare att andas och perspektiven skönare. Gott.