Camilla är hos tandläkaren. Jag ska laga mat till barnen. Det blir potatiskroketter, schnitzel och småköttbullar. Sen väntar en stund upp på vinden där jag ska försöka se om jag kan ta bort lite väggpanel för att försöka undersöka varför vi har fuktfläckar på två ställen på fasaden. Jag har en lite läskig känsla i magen. Om vi måste byta tak nu blir det något av en dolkstöt in i vår ekonomis känsligaste mjukdelar.
Men, barnen mår bra och våren fortsätter växa fram sakta med säkert.
Moppesäsongen börjar
Nu är nya moppen avplastad och uppladdad. Idag körde jag först Hanna till innebandyn och sen åkte Ella och jag till min mamma och fikade. Även den nya moppen är en E-max 110s. Lite bättre byggd än förra årets modell. Känns också mer snål med energiförbrukningen. Lite segare på gasen av den anledningen. Nu ikväll har jag skruvat på packboxen och säsongen kan därmed börja.
En dag på Tekniska Museet
Idag provade vi Tekniska Museet. Det var så där. Ingen av oss uppskattar de gamla maskinerna. Stora barnet tycker det mesta var tråkigt. Lilla barnet tyckte det var kul med alla grejer hon faktiskt fick prova. Inte minst den där stången man kunde åka ned på, precis som brandmännen gör. Men bäst tyckte hon om crosstrainern i barnstorlek. Den körde hon hårt på. Pappan och stora barnet provade den omtalade fyrdimensionella bion och tyckte den var aptrist. Vetenskapsfilm brukar vara det och var det även idag, trots rörliga stolar, vindpustar, rök och såpbubblor.
Tekniska museet blir godkänt, men det känns inte som vi kommer tillbaka.
Världens finaste storasyster
Camilla och jag går på fest. Hanna tar hand om Ella. Hon ringer oss med jämna mellanrum och stämmer av blodsocker och insulin. Både för att hon känner sig tryggare och för att hon vet att det får oss att känna oss tryggare. När vi kommer hem ligger hon med Ella på magen. Bägge sover gott.
Hanna är världens finaste storasyster.
Tungt och blött
Går med Ella från dagis och hem. Det är tungt och blött. Varannan replik från hennes mun är ”orkar inte gå längre”. Men antalet stora vattenpölar på vägen underlättar eftersom de är kuliga att forcera. Tack och lov smälter det snabbt nu så på fredag lär vi kunna åka moppe. Nu ska jag sätta igång torktumlaren.
Att gå till fots
OK, vi har nu bara en bil. Väglaget omöjliggör moppe-åkande. Så idag gick jag till jobbet. På vägen hem hämtar jag Ella och hennes bästis och tar med dem till fots den sista kilometern hem. En fantastisk promenad. Dessa två fyraåringar hinner fråga mig saker och berätta sanningar på ett sätt som gör den här promenaden hem till den mest intressanta stund jag haft på mycket länge.
Härligt.
Sportsyrrorna
Hanna hänger lite med huvudet efter att hennes lag åkt på fett med däng i eftermiddagens träningsmatch mot Tullinge. Men, det går fort över. Hon är nämligen klok nog att snabbt skaka av sig förluster när hon sportar.
Ella har sett Hanna spela fotboll och innebandy många gånger. Nu går hon i syrrans fotspår, men kombinerar bägge sporter samtidigt. Imponerande.
En skön dag i backen
I ett sting av sportlovslättja bestämmer vi oss för att åka till Flottsbro i det fina solskenet. Där ska Hanna och jag åka skidor utför och Ella och Camilla ska tackla pulkabacken. Väl framme visar det sig att vi inte är ensamma. 127 könummer får vi vänta på att kunna hyra skidor. Det tar tre timmar och frestar på Hannas tålamod. Mitt också. Men under tiden testar vi pulkabacken och fikar. Sen får vi till sist hyra skidor, så Hanna och jag hinner åka uppför och nedför de fyra nedfarterna i Flottsbro under ett par timmar. Det är vansinnigt skönt att vara utomhus en hel dag och jag är väldigt imponerad av Hanna som bara stått på slalomskidor sex gånger i sitt liv.
Nu sitter jag och är sådär behagligt trött som man bara kan bli av skidåkning. Värmen håller på att leta sig tillbaka in i fingertoppar och örsnibbar. Livet känns bra.
Kollar boll på Ingarö
Jag åkte ut till Ingarö ikväll för att kolla när Hanna och Stuvsta spelade cup. Laget dominerade hårt och vanna alla sina matcher klart, men i finalen blev det lite frossa och motståndarna lyckas få in en boll när det bara är tjugo sekunder kvar. Så det blir silver och ledsna miner. Men, det var inte någon tvekan om att Stuvsta var kvällens lag.
Skärgården är för övrigt Sveriges mest överprisade glesbygd. Mörkt, kallt, glest och svindyrt. Fint, men överprisat.
Kommando Welander
Hanna sitter och tittar på MTV. Det går något knasigt program som heter My Super Sweet Sixteen. Plötsligt får jag mord i mina tankar.
För det första är det galet slöseri med allt. Främst resurser. För det andra blir jag avundsjuk.