Hanna är inne i en ganska stor och svår grej. Idag pratade vi om det. För första gången. Det har varit Camilla som fått förtroendet hittills, men idag kom jag in på arenan. Hon berättar, jag lyssnar. Jag berättar, hon lyssnar. Men efter en stund blir jag så känslosam att tårarna gör en attack bakom mina ögon. Då sluter jag mig som en mussla och vi avslutar diskussionen för den här gången. Jag känner mig svag och vill inte visa det. Nu.
Hon är så klok, omtänksam och stark mitt stora barn. En bra kompis för den som behöver det. Och en stor tjej som gör mig större. På ett sätt jag inte trodde fanns. Det finns saker i livet jag aldrig trodde jag skulle komma nära. Och nu när jag gör det är det min dotter som får mig att förstå.
Livet kan vara konstigt. Naturligt konstigt.
KLATJOFS! – världens bästa
Ella har en ny favoritskiva. En CD med några episoder från Beppes Godnattstund. Jag tycker det är toppen. Beppe är en av de allra bästa berättarna. Och Busans KLATJOFS! är ett av världens bästa uttryck.
Smaka på det: KLATJOFS!
Nordsjön: Büsum
Vi gick upp tidigt i morse och körde tio mil i sydvästlig riktning. Allt för att hinna till badorten Büsum i tid för att hinna med lågvattnet. Vilket var helskönt. Framme traskade vi ut tvåhundra meter rakt ut i havet, på den torrlagda bottnen. Slemmigt men skönt för fötterna. Ella var lite rädd i början, men hennes snälla farmor hjälpte henne att komma över den känslan. Vi kollade lite på snäckor och krabbor och njöt av att vada i havet tvåhundra meter ut. Många människor gjorde detsamma. Sen vi gick vi tillsammans med tidvattnet in mot land igen och när vi klev upp var vattnet ända uppe vid strandkanten igen.
Sen stannade vi resten av dagen i Büsum och åt god fisk, kollade lite tingeltangel och drack iskaffe. Ella fick en kaptensmössa så att hon inte skulle få värmeslag i den trettiogradiga hettan och solgasset. En helskön plats, Büsum. Hit vill jag ta hela min lilla familj.
På vägen hem stannade vi och tittade ut över de vida fälten och många vindkraftverken. Och äntligen lyckades jag plåta ett majsfält när vi stannade för att fixa till ett lågt blodsocker.
En superskön dag.
Älskade skitunge
Ella öser för fullt på en hoppkudde vid Tierpark Gettorf. Hon öser faktiskt för fullt mest hela tiden. Charmar upp varenda människa på läktaren. Jag är så stolt och glad över min älskade skitunge. Hon som är orädd och tar för sig. Käkar upp livet med hull och hår innan solen går ned. Som också tjatar ihjäl mig varje dag. Är otålig. Vill bestämma.
Precis som jag.
Badkruka
Ella är en badkruka. Precis som jag.
Vi kollar under ytan
Lugn dag. Min mamma har åkt på traditionellt kulturellt besök i sin födelseby, Eutin. Ella och jag chillar. På eftermiddagen åkte vi till Aquarium Kiel för att kolla in vad som finns under ytan. Vi såg sälar, trots att de var svåra att se och fiskar av olika storlekar och former. Ella var mest imponerad av alla maneter i vattnet i hamnen.
Avspänt.
Varför vs. Därför
Ella är just nu inne i den mest krävande varför-perioden hittills. Hon vill lära sig om allt. Var och varannan mening hon säger börjar med varför och slutar med frågetecken. Som varför maneter bara finns i vatten. Eller varför det finns Dextrosol i Tyskland också. Jag försöker verkligen svara bra, men efter femtonhundra redovisningar tenderar mina svar att ganska ofta innehålla ordet därför.
Och max två ord till.
Etthundrafyra mil, del två
07:35 Alfred Nobels Allé Flemingsberg. Vi startar.
09:58 Norra Vättern. Första bensträckaren.
11:07 Småland har inget slut.
15:00 Svedala. Ella sträcker ut.
16:22 Öresundsbron. Lämnar Sverige.
17:44 Stora Bält.
18:07 rastplats. Kollar någon annans läckage.
19:46 på gränsen mellan Danmark och Tyskland.
Utflykt i solen
Efter jobbet åkte vi på familjeutflykt idag. Packade bullar och saft. Tog med plättar. Styrde mot Nyckelviken där vi tänkte njuta av utsikten över Stockholms hamninlopp och sitta på en liten strand och lyssna på vågorna. Underbart skönt, ända tills ett par rejäla svallvågor dränkte hela stranden där vi satt och gjorde vår filt till en disktrasa. Men, det funkade ändå. Vi slappnade av i solen och tyckte nog lite till mans att Stockholm har väldigt vackra sidor, om man bara letar lite.
Hann också kolla in både söta kaniner och stinkande grisar innan vi vände tillbaka till våra egna kvarter. Jag, som längtar efter vatten gillar den här vyn, men noterar ännu en gång att bristen på riktiga stränder och fritt vatten gör vår del av Östersjön rejält vingklippt.
Sandvargen – bästa pappaläsningen
När Hanna var liten läste jag serien om Sandvargen för henne. En serie fantastiska böcker om Zackarina och Sandvargen som diskuterar livets stora frågor på en skärgårdsstrand när Zackarinas mamma och pappa är upptagna med jobb eller något annat oviktigt. Författaren heter Åsa Lind och bokserien är alldeles underbar att läsa.