Ella har en ny favoritskiva. En CD med några episoder från Beppes Godnattstund. Jag tycker det är toppen. Beppe är en av de allra bästa berättarna. Och Busans KLATJOFS! är ett av världens bästa uttryck.
Smaka på det: KLATJOFS!
Nordsjön: Büsum
Vi gick upp tidigt i morse och körde tio mil i sydvästlig riktning. Allt för att hinna till badorten Büsum i tid för att hinna med lågvattnet. Vilket var helskönt. Framme traskade vi ut tvåhundra meter rakt ut i havet, på den torrlagda bottnen. Slemmigt men skönt för fötterna. Ella var lite rädd i början, men hennes snälla farmor hjälpte henne att komma över den känslan. Vi kollade lite på snäckor och krabbor och njöt av att vada i havet tvåhundra meter ut. Många människor gjorde detsamma. Sen vi gick vi tillsammans med tidvattnet in mot land igen och när vi klev upp var vattnet ända uppe vid strandkanten igen.
Sen stannade vi resten av dagen i Büsum och åt god fisk, kollade lite tingeltangel och drack iskaffe. Ella fick en kaptensmössa så att hon inte skulle få värmeslag i den trettiogradiga hettan och solgasset. En helskön plats, Büsum. Hit vill jag ta hela min lilla familj.
På vägen hem stannade vi och tittade ut över de vida fälten och många vindkraftverken. Och äntligen lyckades jag plåta ett majsfält när vi stannade för att fixa till ett lågt blodsocker.
En superskön dag.
Älskade skitunge
Ella öser för fullt på en hoppkudde vid Tierpark Gettorf. Hon öser faktiskt för fullt mest hela tiden. Charmar upp varenda människa på läktaren. Jag är så stolt och glad över min älskade skitunge. Hon som är orädd och tar för sig. Käkar upp livet med hull och hår innan solen går ned. Som också tjatar ihjäl mig varje dag. Är otålig. Vill bestämma.
Precis som jag.
Badkruka
Ella är en badkruka. Precis som jag.
Vi kollar under ytan
Lugn dag. Min mamma har åkt på traditionellt kulturellt besök i sin födelseby, Eutin. Ella och jag chillar. På eftermiddagen åkte vi till Aquarium Kiel för att kolla in vad som finns under ytan. Vi såg sälar, trots att de var svåra att se och fiskar av olika storlekar och former. Ella var mest imponerad av alla maneter i vattnet i hamnen.
Avspänt.
Varför vs. Därför
Ella är just nu inne i den mest krävande varför-perioden hittills. Hon vill lära sig om allt. Var och varannan mening hon säger börjar med varför och slutar med frågetecken. Som varför maneter bara finns i vatten. Eller varför det finns Dextrosol i Tyskland också. Jag försöker verkligen svara bra, men efter femtonhundra redovisningar tenderar mina svar att ganska ofta innehålla ordet därför.
Och max två ord till.
Etthundrafyra mil, del två
07:35 Alfred Nobels Allé Flemingsberg. Vi startar.
09:58 Norra Vättern. Första bensträckaren.
11:07 Småland har inget slut.
15:00 Svedala. Ella sträcker ut.
16:22 Öresundsbron. Lämnar Sverige.
17:44 Stora Bält.
18:07 rastplats. Kollar någon annans läckage.
19:46 på gränsen mellan Danmark och Tyskland.
Utflykt i solen
Efter jobbet åkte vi på familjeutflykt idag. Packade bullar och saft. Tog med plättar. Styrde mot Nyckelviken där vi tänkte njuta av utsikten över Stockholms hamninlopp och sitta på en liten strand och lyssna på vågorna. Underbart skönt, ända tills ett par rejäla svallvågor dränkte hela stranden där vi satt och gjorde vår filt till en disktrasa. Men, det funkade ändå. Vi slappnade av i solen och tyckte nog lite till mans att Stockholm har väldigt vackra sidor, om man bara letar lite.
Hann också kolla in både söta kaniner och stinkande grisar innan vi vände tillbaka till våra egna kvarter. Jag, som längtar efter vatten gillar den här vyn, men noterar ännu en gång att bristen på riktiga stränder och fritt vatten gör vår del av Östersjön rejält vingklippt.
Sandvargen – bästa pappaläsningen
När Hanna var liten läste jag serien om Sandvargen för henne. En serie fantastiska böcker om Zackarina och Sandvargen som diskuterar livets stora frågor på en skärgårdsstrand när Zackarinas mamma och pappa är upptagna med jobb eller något annat oviktigt. Författaren heter Åsa Lind och bokserien är alldeles underbar att läsa.
Riktigt hat
Just nu pågår en inflammerad diskussion om näthatet. Ett återkommande tema. För stunden är fokus det dåliga bemötande kvinnliga bloggare får. Sexistiska kommentarer och andra dåraktiga återkopplingar. Jag är trött på den här diskussionen. Jag tänker att människor är rätt korkade. Låt oss börja med att konstatera att det så kallade näthatet inte är begränsat till kommentarer på bloggar. Vi pratar om ett förhållande där kvinnor i Sverige är degraderade. Knappast ett nytt fenomen. Pojkar och män klarar inte av att kvinnor tar plats. Så enkelt är det.
Fundera en stund över varför inte kvinnor och män har samma löner. Varför män som våldtar kvinnor inte fälls utan teknisk bevisning även om offrets vittnesmål anses mer trovärdigt än förövarens. Varför flickor alltid får de sämsta träningstiderna.
Näthatet de pratar om just nu är ett riktigt hat. Och om vi slutar prata om det som en isolerad företeelse kanske vi kan börja göra något åt det. Istället för att vänta på att någon inredare från TV4 ska komma och lösa problemet åt oss.