Kategori: Allt möjligt

match i hemmesta. mot värmdö. precis innan matchen vägrar hannas blodsocker gå upp till en avspänd nivå. trots att hon gör allt rätt. diabetesjävel. det är inte vad hon behöver nu när konkurrensen skärps överallt.

tiden går. jag är upptagen med vardag. hela tiden. också på helgerna. vi hörs.

ju mer jag lär mig desto ondare gör det i magen.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=NAllFWSl998?fs=1]

DAGENS VILL HA: Tid.
DAGENS KLÄDSEL: Svarta jeans, svart tröja.
DAGENS SMINK: Nej.
DAGENS FRISYR: Gömmer sig i en mössa.
DAGENS HÄNDELSE: Packar bort saker som hör till sommarhalvåret.
DAGENS LÅT: Alla ska i jorden, Stefan Sundström.
DAGENS PLANER: Tömma altanen, kolla stora barnets innebandy och träffa pappa.
DAGENS SAKNAD: Tiden som bara försvinner.
DAGENS DUMMASTE: Kylan.
DAGENS SJUKA: Diabetes. Varje dag.
DAGENS DROG: Nikotin och koffein.
DAGENS KRAM: Får jag nog av min pappa.
DAGENS PUSS: Ingen än så länge.
DAGENS KÖP: Är inte planerat.
DAGENS GODIS: Nej.
DAGENS HUMÖR: Ganska lobotomerat.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=5wTyI9xqy7U?fs=1]

inatt satt jag tillsammans med Camilla och Hanna och tittade på pranksklipp. YouTube är en guldgruva för oss som tycker om att skratta med andra. allra bäst är de här iscensatta grejerna med stora grupper. alla mot en. eller det känns mer som alla med en.

oerhört smart. oerhört kul.

jag har jobbat med kommunikation och samhällsutveckling ett bra tag nu. just idag vill jag sammanfatta mina erfarenheter i en frågeställning.

om vi lägger alla energi på att försöka få alla att uppfatta det vi har som unikt och bra, finns det då inte en ganska stor risk att glömmer göra något unikt och bra? det känns som att vi är ganska många som jobbar så hårt för att människor ska uppfatta saker som bra, så att vi glömmer göra saker som människor tycker är bra.

bilden av verkligheten har blivit viktigare än verkligheten själv. eller?

tittade just på kunskapskanalens nya serie inferno. börjar fundera (igen) på vem som egentligen sätter gränsen mellan vem som är bipolär och vem som är känslomänniska.

åkte till jobbet med tryck över bröstet och huvudvärk. i mitt huvud malde frågan ”varför stressar jag på och skyfflar runt de enda människor i världen som verkligen älskar och behöver mig för att jag ska kunna åka till en plats och göra sysslor vem som helst kan göra och ingen egentligen bryr sig om?”. en dålig start på morgonen med trötta och nollkolliga barn som grundades med en natts riktigt dålig sömn.

nu, lite mer än tio timmar senare tycker jag efter ett par riktigt inspirerande möten att jag har ett fantastiskt jobb. ställer mig och steker falukorv. trycket över bröstet har lättat lite. huvudvärken likaså.

men jag undrar fortfarande vad jag gör och varför?

Dom säljer livet här på krita
Bara du pröjsar kan dom lita
På att du sliter ihop till ränta
dom kan sitta där och vänta
Tills dina knotor tvättas vita

Allt jag äger är ett lån
Allt jag har ska tagas från
Men ingen ränta ingen skuld
när jag ligger där i mull
Tillbaks till det som jag kom från

Allt och alla ska i jorden

Stefan Sundström har gjort den viktigaste låten just nu. Peppande på sitt eget lilla svarta sätt.