Kategori: Allt möjligt

Efter en skön sovmorgon med lång frukost och behagligt lågt tempo är njutningen slut. Nu är det på sedvanligt manér dags att beta av några måsten:

• Studsmattan ska monteras ned
• Båda bilarna ska  få vinterdäck
• Fiskarna ska få nytt vatten
• Tvätt ska tvättas
• Huset ska saneras/städas
• Badrumsväggar ska spacklas
• Barn ska få mat
• Blodsocker ska mätas
• Insulin ska injiceras
• Present till kalas ska inhandlas
• Bredbandet ska strula

Jag känner mig inlåst i en bur av måsten. Det är inget jag gillar. Och för varje gång jag tänker att det bara är att bita ihop och jobba igenom listan tillkommer en lång rad nya måsten. Det känns som att livet är ett hamsterhjul där någon elak professor kastar in nya måsten hela tiden.

Kommer hem ifrån jobbet, äter, tömmer diskmaskinen, matar den med en ny portion disk. Lägger mig på rygg en kort stund innan jag kliver in i duschen med Ella för att reda ut hennes tovor. Avslutar hennes kvällsmåltid och läser en bok. Nu ligger jag på rygg i sovrummet med laptopen på magen och inleder kvällens bildredigeringspass. I bakgrunden spelar Chelsea mot Schalke 04 i Champions League.
Andra skiftet börjar nu.

Kossorna må se snälla och kloka ut där de står på fälten och betar. Från det att jag kunde förstå saker själv har jag fått lära mig att kossorna förser oss människor med massa saker som är bra för oss genom sin mjölk. Men kossorna har börjat hämnats. De har tröttnat på att utnyttjas industriellt och storskaligt och därför har de långsamt börjat förgifta oss. Långsamt blir allt fler av oss sjuka i magen av laktos. Allt fler barn får diabetes. Jag är ett av deras senaste offer. Efter en vecka utan mjölk, yoghurt och fil känns min mage bättre än på många, många år.
Kossorna är onda, eller kanske kloka. Mjölken är hur som helst inte bra för oss som slutat växa.

De senaste tjugofyra timmarna har innehållit barnfotografering, installation av Apple-produkter hos min mamma, konsertbesök på Berns, för lite sömn, snurrig och stressig måndagmorgon, dis, dis dis och rivstart på jobbet. Snart sätter jag mig i bilen för att åka till Norrtälje där jag ska hålla ett föredrag.
Det är oktober. Som fan.

11.55 blev Bror och Katarina stolta föräldrar till en son. Jag blev farbror för femte gången. Laura, Isaac, Agnes, Olivia och nu den ännu onamnade pojken. Hurra, världen behöver fler goda människor!

Min bror Bror är på förlossningen med Katarina. De ska bli föräldrar för andra gången! Jag är lite exalterad och faktiskt lite avundsjuk. Väntar spänt på besked.

Just den här kvällen i oktober 2007 är Tomas Di Levas ”Vad är frihet?” världens allra bästa låt.
Åh, vad jag önskar att du sprang rakt in i mig.

Ett litet, litet tecken på att jag borde ta det lugnt ett par dagar: Idag har det känts som att alla runt om mig är klåpare. Bilar står i vägen. Kollegor gör saker jag inte förstår. Barnen är ovanligt stökiga. Och så vidare.
Hela världen är konstig och jag är normal. Eller tvärtom.

Idag känner jag mig helt off. Som en mobiltelefon utan täckning. Världen säger mig inget. Konstig känsla.

Äntligen fick vi sova ut. Sen åkte jag på fotojobb i Vårby. Camilla och Ella åkte till min mamma och de gjorde en utflykt till Plantagen tillsammans. Nu är jag hemma och hämtar Hanna. Middag hos min mamma väntar. Sedan innebandymatch i Skogås. Därefter kvällsmat, rakning och tvagning innan kvällspasset i bildfabriken väntar.
Vilsamt arbete.