Himlen öppnade sig

Gick till ett möte med min mentor. Solen strålade. Vi pratade om uppsatsskrivande och annat som rör min väg framåt. Gick hem. Himlen öppnade sig i ett magnifikt litet skyfall. Allt är som det ska bli. Vattnet behöver cirkulera.

Livets bröd

Surdegen har inte använts sedan före jul. Alltså sparkar vi liv i den igen och bakar lite tunnbröd på spisen. Livets bröd. Vatten, mjöl och salt. Stillar hunger och väcker förundran.

Sommarlov ❤️

Nu är den här överlastade vårterminen i hamn. Två olika konfirmandgrupper, en kandidatexamen, vaktmästarerfarenhet, Uppsala-pendling och mycket annat gick i mål med treveckorsläger på stiftsgård.

Nu får sinnena vila ett tag. Tack. 🙏🏻

Tack och godnatt

Tack för det vi fick under dagen.
Hjälp oss att komma till ro.
Bär oss genom natten.
Bär våra tankar och våra drömmar.
Blås  liv i var och en av oss.
Andetag för andetag.
Vi ses imorgon.
Tack för dagen.
Tack för solen.
Tack för att vi fick äta oss mätta idag också.
Tack för att vi får sova under ett tak i ett land där det är fred.
Tack för nattens vila.
Jag hoppas att alla som ska sova (på hela jorden) får sova gott.
Vi ses imorgon.

Bläckfisken, Ella och jag

Ella och jag såg Craig Fosters personliga och vackra dokumentär ”Bläckfisken och jag (My Octopus Teacher) igår. En personlig, utlämnande och sökande berättelse om att bli hel genom att bli en del av livet igen. En vacker berättelse om ett djur som får vara  den levande kännande varelse som den faktiskt är. Ett livet evangelium om livet, döden och evigheten. Där tidevarv kommer och tidevarv försvinner.  Vi satt tysta, berörda och rörde inte våra mobiler en enda gång under tiden vi såg filmen.

Jag såg den för första gången när Maria och jag höll på att falla in i varandra. Det är en viktigt berättelse. Den ska nog ses med jämna mellanrum. Den får mig att känna vart rötterna faktiskt är.

Amen.

Predikan: Följ med och se!

Predikan
29 juni, 2025

Andra söndagen efter trefaldighet
S:t Nicolai kyrka, Örebro

 

Romarbrevet kapitel 8, vers 28-30

Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat efter sin plan. Ty dem han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons bild, så att denne skulle vara den förstfödde bland många bröder. Dem han i förväg har utsett har han också kallat, och dem han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga, dem har han också skänkt sin härlighet.

Johannesevangeliet kapitel 1, vers 35-46

Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. När Jesus kom gående såg Johannes på honom och sade: ”Där är Guds lamm.” De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus. Jesus vände sig om, och då han såg att de följde honom frågade han vad de ville. De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?” Han sade: ”Följ med och se!” De gick med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var sent på eftermiddagen. Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört Johannes ord och följt med Jesus. Han träffade först sin bror, Simon, och sade till honom: ”Vi har funnit Messias” (det betyder Kristus). Han tog med honom till Jesus. Jesus såg på Simon och sade: ”Du är Simon, Johannes son. Du skall heta Kefas” (det betyder Petrus). Nästa dag tänkte Jesus bege sig därifrån till Galileen. Då träffade han Filippos. Han sade till honom: ”Följ mig!” Filippos var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. Filippos träffade Natanael och sade till honom: ”Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret.” Natanael sade: ”Kan det komma något gott från Nasaret?” Filippos svarade: ”Följ med och se!”

Predikan

Det var en gång två ekonomer. De hade fått ett svårt uppdrag. De skulle förklara och kommentera varför börskurserna rusade och slog rekord samtidigt som krig rasade och eskalerade i världen. För vid den här tiden lurades till exempel svältande människor till platser där de trodde att det skulle delas ut nödhjälp, men där flera av dem sköts ihjäl istället. Vid den här tiden valde också vuxna män med precisionsvapen (som missiler, drönare och bomber) att döda helt vanliga människor som du och jag. Och helt vanliga, oskyldiga barn. På många olika ställen i vår värld.

Den ena ekonomen tyckte att det var oroväckande. Att något något gått fel och att det inte gick att förstå hur så mycket död, lidande och oro kunde bidra till rusande börskurser. Den andra ekonomen menade att det var ett gott tecken. Att börsen var det mest rationella människorna kunde vända sig till om de ville veta om framtiden skulle bli bra eller inte. Så om nu börsens siffror rusade i takt med antalet dödade, med antalet fällda bomber och skickade missiler… då var det något riktigt bra.

Vilken av dessa ekonomer skulle jag följa? Vem av dem skulle jag vilja visa mig vägen till framtiden? Det funderade jag på när jag hörde dem resonera på morgonekot igår, när jag förberedde frukost till min dotter som är hemma över sommaren. För den här historien utspelade sig inte i sagornas värld, utan här och nu.

En helt annan berättelse fick vi höra nyss, om Andreas och Petrus. Om Filippos och Natanael. Hur de följer med och ser. Hur de uppmanar andra att följa med och se. Hur de delar med sig av något gott. Redan i början av Johannesevangeliet läggs en grund av tillit, tro och mod att följa kallelsen. Att följa Jesus.

De väljer att följa Jesus. Samma Jesus som rockbandet Blindside sjunger om i sin nya låt. Där Jesus säger till mig att jag kan lägga ned mina bördor och vapen. Att jag kan ta av mig min rustning. Att Jesus vill befria mig från det som tynger ned mig och visa mig något helt annat.

Var inte rädd säger Jesus och visar kärlekens väg. Då och nu. Genom att vända upp och ned på vetande, missförstånd och maktordningar. Genom att hela tiden gå längre och längre ned för att nå de som lider, har det svårt och är ensamma. Han tvättar våra fötter och ber oss att se varandra. Jesus tar med oss alla i den stora försoningen, hela vägen hem till Guds rike.

Vi får TRO det, och det är en aning svindlande. Att också vi uppmanas att följa med och se. Vi som sitter här i kyrkan på åsen. Kyrkan som stolt – men också behövande – sträcker sig mot himlen som en hand som söker Gud. Och Gud vill fortfarande röra oss alla med sin nåd. Guds hand är utsträckt.

Paulus skriver i sin tid till församlingen i Rom att ”Vi VET att Gud på alla sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat”. Jag tror att vi i vår tid kan veta det, men det tvärsäkra vetandet kan också vara farligt för oss. Vår tid är genomkorrumperad av vetande. Eller tyckande förklätt som vetande. Vetande som riskerar att isolera oss från det kärleksfulla livet i Guds skapelse.

Men, om vi vänds bort från Guds skapelse så ser vi inte verkligheten längre. Vi ser inte att vapen och makt trasar sönder också våra hjärtan och får också våra tårar att rinna. Med blicken i marken riskerar vi att inte se att också vi kommer att slås ned när vi övertygas om att vi ändå inte kan förändra något. Vi ser inte att missilerna, drönarna och bomberna som skickas till våra medmänniskor också är avsedda för oss någon gång. Det är som att också vi erbjuds ett nytt vetandes äpplen, från träd vi borde undvika. Äpplen som lockar fram högmod. Som vill få oss att tro att det finns hopp i mord och systematisk förintelse av liv. Att smarta bomber styrda mot barn av inte så smarta vuxna liksom ska leda oss hem är bara rationellt i en väldigt, väldigt fallen värld.

När vi om en stund blir del av måltidens sakrament, nattvarden, så får vi något helt annat. En glimt av Guds rike. Ett rike där allt vi äter och dricker och andas och känner är nåd och kärlek. Det kan verka omöjligt för människan att leva i fred och frid. Men inget är omöjligt för Gud. Eller för den som tror. Eller den som någon tror på.

Gud kallar på dig och mig. På varenda en av oss. På alla.

Vi behöver inte lyda dem som vill vända oss bort från Gud. Men om vi gör det och går vilse så sänder Gud sin son även till oss. Jesus är världens ljus och ska befria också oss ur vår tids kompakta mörker. Han vill torka våra tårar, laga våra trasiga hjärtan och resa oss upp igen. Och om det så krävs, så bär han oss hem.

För sådan är nåden och kärleken. Nåden och kärleken som Gud aldrig har slutat att skänka oss. För, samtidigt som vi bär våra olika bördor i den fallna världen så går Gud och ropar efter oss, precis som Gud gjorde när Gud letade efter de första äppelätarna i paradisets trädgård. Människa, var är du, frågar Gud. Med en varm röst. Var inte rädd. Jag älskar dig och kommer aldrig att överge dig. Jag tror på dig. Följ med och se!

När våra ögon ser klart kan vi få möta kärleken, visheten, ljuset och evigheten som är Gud. Det kan skymta redan när vi ser in i varandras ögon och önskar varandra Guds frid. Det väntar på oss i brödet och vinet. Det där riket, där Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem, även när vi sitter fast bakom murar i fängelser byggda av rädsla. Gud är här och vill befria oss alla. Men vi behöver ta emot befrielsen för att bli verkligt fria. Och i den friheten blir verkligheten radikalt annorlunda. Varje dag som jag tar emot nåden så släpper högmodet greppet om mig. När jag ber, tackar och tar emot…då blir allt lättare och min rygg kan rätas ut igen. Där finns det verkliga hoppet.

För där den sanna kärleken finns, där är Gud. Och i Guds ljus så kommer också vi att längta efter att befria varandra och bära varandras bördor. Guds kärlek kommer att strömma igenom oss och vidare ut i Skapelsen. Så låt oss följa Andreas och Petrus, låt oss gå i Filippos och Natanaels fotspår. Låt oss följa med och se. När vi höjer våra blickar kanske också vi får se Jesus i ögonen. I Guds rike.

Jag kan inte säga att jag vet, men jag tror.

Sinnesro

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Om den gyllene regeln och världen

Matt 5:1-9

När han såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. Han började undervisa dem och sade:
»Saliga de som är fattiga i anden,
dem tillhör himmelriket.
Saliga de som sörjer,
de skall bli tröstade.
Saliga de ödmjuka,
de skall ärva landet.
Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten,
de skall bli mättade.
Saliga de barmhärtiga,
de skall möta barmhärtighet.
Saliga de renhjärtade,
de skall se Gud.
Saliga de som håller fred,
de skall kallas Guds söner.

Matt 5:38-39

Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. [39] Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom.

Matt 5:44

Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er;

Matt 6:14

Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. [15] Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.

Matt 7:1
Döm inte. Gå in genom den trånga porten
Döm inte, så blir ni inte dömda.

Matt 7:7

Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas.

Matteus 7

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.

Det har gått 40 år sedan jag var 14, men de scener som konfirmanderna spelade upp den här dagen gjorde att det kändes som igår. Men också som när jag var 34 och fick komma till skolan och vara med i samtal som handlade om hur mina egna barn mådde i skolan. Både jag och mina barn mådde inte alltid så bra på högstadiet.

Men, nu mår vi bra. Vi är vuxna. Vi kan äta oss mätta varje dag. Har tak över huvudet och kläder på kroppen.

Tänk om fler människor i världen kunde försöka att leva efter den gyllene regeln. Tänk om fler människor med makt kunde göra det. Tänk om vi som är vuxna och gått före på livets vägar kunde lär er som kommer efter oss att…vara snälla och älska varandra hela tiden.

  • Skulle Israels och Irans ledare skicka missiler på varandra då?
  • Skulle Trump prata som han gör?
  • Skulle fotbollstränarna fortsätta att skälla på domarna och på varandra?
  • Skulle tjejer fortsätta att slå varandra när killarna beter sig som players?
  • Skulle människor lämnas utanför i skolan, på fritids, i fotbollslag och på konfirmandläger?
  • Skulle maten räcka till alla, alltid?
  • Skulle mobbing och krig upphöra?

Jag vet inte. Men, jag tror. Jag tror att Jesus säger de där orden också till oss. Och jag tror att världen kan bli så mycket bättre än vi tror att vi vet . Om vi behandlar varandra som vi själva vill bli behandlade. Om vi älskar varandra, som Jesus ber oss. Om vi slappnar av och lägger ned kampen en stund. Tävlingen om förstaplatsen. Om bästa betyget. Om killarna. Om tjejerna. Om alla mittemellan. Om att veta bäst. Om att ha rätt.

Kanske är det just det som Jesus säger till oss, just nu. Jag vet inte, men jag tror.

För idag hjälpte ett litet barn en humla upp ur en vattenpöl. En gammal kvinna följde med en vän till ett sjukhus. En ung kille med svart hoodie i förortens butik släppte förbi en gammal man som stod bakom honom i kön.

Det händer massor av goda saker också. Allt det goda och allt det svåra tror jag att vi får lägga i Guds händer. Gud hjälper oss att bära, om vi vill.

Vecka ett på läger

Hemma ett dygn. Det ösregnar. Jag tvättar, hänger med lilla barnet och hämtar lilla vita bilen på verkstad men får lämna tillbaka den igen. Igår hämtade jag Vilda hos min pappa där hon firat midsommar. Hon är så gammal nu. Trött, stel och dessutom angripen av en antibiotikaresistent bakterie. Jag känner mig lite usel som är borta så mycket från henne.

Konfirmanderna är unga och outtröttliga. Det är lärorikt att vara på läger. Jag växer in i en ny roll. Eller får vara den jag alltid varit. Det är lite oklart. Några saker med just den här uppgiften som lägerledare känns fantastiskt fina, andra mest tröttande. Imorgon bitti skjutsar Maria mig tillbaka. Sedan väntar fyra dygn innan nästa ledighet.

Klockan 12.00 varje dag är det middagsbön på stiftsgården. Då ber vi bland annat för särskilda församlingar i Strängnäs- och Stockholms stift.  Tillfälligheternas spel, eller något annat, har gjort det så att det just den här veckan, mittenveckan på lägret, är Örebros och Huddinges församlingar vi ber för. Dessutom är vi nu i trefaldighetstiden. Allt handlar om att växa.

Allt är som det ska bli.