Publicerat

Hjärta slå


Hög vilopuls när jag försökte somna. Hög vilopuls när jag vaknade. Tog en kopp kaffe och gick ut och sprang en mil i stormbyarna. Mitt hjärta behöver härdas. Det är för mjukt, känsligt, oroligt och slår för fort. Så jag ska springa, springa och springa. Längre och längre.

Vintern håller andan i tystnaden där jag står
Vaken ligger öppen, bara väntar
Men jag ångrar mig nog och går
Hjärta slå, slå, slå
Bara pumpa på
Och gjut liv i trötta ben
Vi ska gå, gå, gå
Bara trampa på
Tills vi inte orkar mer

Traste Lindéns Kvintett har fortfarande satt ord på det där.
 

Publicerat

2017 vs 2018

2017: Jag överlevde.
2018: Jag hoppas överleva.
Det är ungefär där jag lägger ribban. Åren får gå. Jag är öppen.

Publicerat

Kroppen


Gick ut och sprang en mil. Långsammaste milen för året. Lerigt, regnigt, blåsigt och en kropp som inte riktigt är i samma form som den var i under sommarhalvåret. När jag tränade hårdare och svälte mig själv så gick liksom allt så mycket lättare, rent kroppsligt. Sen kom hösten och jag dog. När jag kom tillbaka så slutade jag svälta mig själv. Löpningen glesades ut. Alltså gick jag upp några kilo och nu är det lite tyngre att springa igen. Plus annat jag gör med kroppen som försvårar formtoppar.
Jag har loggat 70 mil på Runkeeper under året. Längsta passet: 39 kilometer terräng på Österlen. Finaste löpningen gjorde jag på en lång sandstrand i Danmark tillsammans med Sara.
Jag mår bättre. Sover bättre. Dricker knappt alls. Äter (vad många skulle kalla) normalt igen. Min arbetspuls går ned och jag tror till och med att min skyhöga vilopuls gått ned en aning under det sista kvartalet. Omställningen pågår oavbrutet. Jag har fortfarande inte riktigt landat i hur mitt liv ska se ut i praktiken, men jag vet att jag älskar att springa. Jag kommer att göra det mer. Längtar efter våren.
Kroppen är en fantastisk maskin. En uppsättning kolatomer som verkar tåla nästan vad som helst. Jag ska ta hand om dem. På något sätt.

Publicerat

Prognosen

Vi kommer att välja ungefär samma politiker.
Klickjakten kommer att se ungefär likadan ut.
Julhandeln kommer att slå rekord.
Tillväxten kommer att fortsätta.
Ekosystemen kommer att fortsätta brytas ned.
Mitt i detta dysfunktionella ska jag göra något annat. Oklart vad. Men, jag har tröttnat på att förhålla mig till det orimliga. Därför tar jag mig ut ur relationer som bygger på nån slags utnyttjande, aggressivitet eller makt. Från och med nu kommer jag att vara i relationer där vi vill varandra väl, litar på varandra och inte skadar oss själva eller andra. När det inte går, då får jag vara ensam.
Jag är trött. Fysiskt trött. Psykiskt trött. Snart 47 år gammal. De sista två åren i mitt liv har varit galna. Men, de har också fått mig att se saker klart och tydligt.
Idag är det på nästan alla sätt bara en helt vanlig dag. Som följs av en likadan. Men, ändå är känslorna lite överallt. Det beror nog mest på att jag är distanserad. Det här avståndet mellan henne jag älskar och mig. Som vi byggt in i vår relation eftersom vi försöker att ta hänsyn till andra. Det avståndet gör inte så mycket bra längre. Om det någonsin gjorde det.
Så det här nyåret är det sista jag distanserar mig. Vill vara nära. Vill leva nära. Kärleken är startpunkten. Basen, fundamentet, grunden – kalla det vad du vill. Det finns en framtid som är bättre. Jag vet det. Det är dags att sluta kämpa mot den.
 

Publicerat

Avstånd

Ibland känner jag mig väldigt långt ifrån mitt eget liv. Som att jag har förtvivlat små möjligheter att påverka det. Eller ta mig i den riktning jag vill. Jag måste förhålla mig till en massa saker. Anpassa mig. Bida min tid. Etcetera.
Ibland blir jag väldigt trött på det.
När jag vaknar imorgon ska jag sticka ut och springa. Oavsett väder. När det är som bäst fungerar det som fokuspunkt. Puls, andning och steg.
Jag lever för stor del av mitt liv på avstånd.

Publicerat

GBG-Kiel


Trampade runt en dag till i GBG. Tröttnade på hålögda shoppare och fikade på Science Fiction-bokhandeln innan vi tog oss till Stigbergstorget, Bengans och Sjöfartsmuséet. Hängde där en stund, träffade en gammal vän och tog oss sedan på båten och till Kiel. Här är det fyra grader, fuktigt och gråregnigt. Men vi har det fint. Det går långsamt. Skönt.

Älska Majorna.

Vi hittade Nemo igen.

Fin utställning på Sjöfartsmuséet om människor som tvingas fly över hav.

Lämnar Sverige.

Det är fint att resa med Ella nu. Vi pratar och har det bra. På färjan hade de till och med bra vegomat nu. Världen förändras.

Lägger till i Kiel. Grått.

Det är skönt att komma hem. Det här är hemmahamnen. Borta.

Krokus på väg upp. I slutet av december. Ett annat liv är möjligt.

Vi gick och kollade en samlingsutställning med unga konstnärer på Stadtgalerie Kiel. Fint.

Kassettband.

Ett annorlunda musikstycke om en av mina favoritplatser här i Kiel.

Tände ett ljus i Nikolaikyrkan och tackade för att 2018 blir ett bättre år. Det svåra åren måste pausa. Eller ta slut nu.

Kiels fula citykärna förändras. Vattnet ska få ta mer plats. Det är oerhört rimligt. Mindre betong och asfalt, mer grönt och vatten.

Publicerat

GBG


Ella och jag har åkt till GBG. Checkat in på Post, ätit lunch på Jonsborgs, kollat Håkan-utställningen på Liseberg, gått igenom Universeum och ätit vego-indiskt på Thali. En bra dag. Imorgon fortsätter vi till Tyskland.

Miljoner ljuspunkter på Liseberg.


Håkan och jag.

Ja, jag tillhör den föräldragenerationen som hittade Nemo.

Handskrivet av Håkan. Det gillar jag.

Vegankorv och veganmos på Jonsborgs.

Varmt och skönt inne på Universeum.

Karaoke med Håkan.

Vi gillar hajen med den taggiga nosen.

Älskar de här raderna. De är sanna.

Barnet och fiskarna.

Klubbland var helt okej. Om än inte fantastisk. Ella var mest imponerad.

De här orden.

Kanske Håkans allra finaste rader. Finns på min arm också.

Här bor vi.

I vår del av tåget fanns varken toa eller internet. Men, vi hade det fint ändå.

Hon har blivit så stor nu att vi kunde på gå GBGs finaste indiska vegoställe, Thali på Värmlandsgatan. En Mango Lassi fick avsluta middagen.

Publicerat

Framtiden är roligare att titta på

Årskrönika? Nej. Jag orkar inte titta bakåt på det här året mer. Allt hände, allt gick fel och jag dog. Så, nu är det sammanfattat. Nu är det dags att titta framåt istället. Framtiden är roligare att titta på.
I framtiden ska jag vakna upp bredvid Någon. Henne jag älskar, Sara. Och jag ska göra det varje morgon. Eller åtminstone så ofta jag kan. För det är det bästa jag vet. Att få höra hennes röst och andetag. Att få känna hennes värme och doft. Innan jag somnar och när jag vaknar. Jag älskar henne och vill vara nära henne. I nöden, i lusten och i alla nyanserna mellan de båda. När vi båda vill, när vi kan och när vi behöver varandra.
I framtiden ska jag leva ett liv. Inte flera, som nu. Att gå mellan roller är värdelöst. Det gör något med mig, som jag inte vill. Det får mig att normalisera saker som är dåliga. Det finns bara en upplaga av mig.
I framtiden ska jag bo på ett ställe. Kanske flyttar jag ibland, men jag ska inte dela mitt liv på flera bostäder. Jag är rotlös och flyger fritt i vinden som ett löv. Ibland flyter jag längs gatan. Hit och dit, överallt och ingenstans. Men, jag ska ha en säng. Ett kök. En hamn.
I framtiden ska jag leva vid ett hav. I ett varmare klimat. Där det finns fler människor. Olika människor. Där ekar och bokar står i skogen. Där blicken kan vandra över vidsträckta ytor. Där människor inte är rädda för framtiden.
I framtiden ska jag inte arbeta för pengar. Jag ska arbeta av lust och glädje med saker jag vill dela med andra. Jag ska använda min kunskap och erfarenhet för att göra livet lättare för andra människor. Jag ska våga vara kreativ. Och jag kommer att kunna livnära mig på det.
I framtiden ska jag sluta skada mig själv. På riktigt.
I framtiden ska jag springa. Långt och länge. Ofta.
I framtiden ska jag inte skada andra. Inte någon levande varelse.
I framtiden ska jag vara en riktigt bra pappa. Inte bara en försörjare. I framtiden ska jag lyssna mer än jag pratar.
I framtiden ska jag bara vara kvar i relationer där vi vill varandra väl. Där vi respekterar och litar på varandra. Där vi gör saker tillsammans för att vi tror på varandra. Där vi inte ens behöver göra saker för att vara i relationen.
I framtiden ska jag vara. Mig själv. Tillsammans med andra. Jag ska leva med tiden, inte mot den.
Jag vill leva i framtiden. Så i väntan på att den kommer ska jag försöka hålla mig levande.

Publicerat

Musiken 2017


Nej, alla låtar är inte från i år. Men, det är låtarna jag lyssnat på mest. Eller åtminstone låtarna som betytt mest. Det är inte alltid jättepiggt och glädjesprudlande. Men, 2017 var inte alltid så. Det var ett år med ett krig i bröstkorgen.

Publicerat

Att fira jul


Att fira jul kan vara något annat. Något väldigt viktigt. Och väldigt, väldigt fint. Nu fick jag vara i lugn, stillhet och ro med henne. Är det fortfarande. Det är väldigt, väldigt skönt. Efter det här året är jag på något sätt äntligen hemma.
Så kan det också vara att fira jul.