Författare: fredrikbronner

Mitt huvud är alldeles fullt. Mycket diskussioner och planering på lönearbetets konferens. Tankar om min egen framtid som egen. Och hotellet jag bor på är tokdyra på bredband. Det är sent och jag är trött, men kan inte sova. Dessutom ska jag snart sluta röka, igen.
Livets stora frågor.

I dag fyller världens bästa pappa år. Det är min pappa. Vi träffades faktiskt senast i helgen. Som vanligt alldeles för kort, men ändå. Min pappa är ett stort stöd i mitt liv utan att tränga sig på. Men, jag vet att han alltid finns där. Så grattis pappa.

Högt tempo från start. En till skola, en annan till dagis. Genom rusningen in till stan. Telefonmöte. Avrapporteringsmöte. Snart in i bil och sextio mil söderut. Tre planeringsdagar.

Jag är lite vemodig ikväll. Sommaren är verkligen över nu. Kanske inte meteorologiskt, men själsligt. Det börjar skymma tidigare. Timmarna för ljus och improvisation kommer förbytas till timmar för planering och rutiner. Vardagen är tillbaka – att älska och hata. Det går inte att göra något åt det. Inget att gräva ned sig för. Men, sommaren har varit så skön och fantastisk att jag redan saknar den. Tiden med barnen i lugn och ro. Resor till och med mina egna föräldrar. Möten med mina bröder. Vi är alla så avspända och sköna under sommaren, innan snaran dras åt igen. Så tack för alla sköna stunder!
Men, jag känner att förändringar är på gång. Hej hej sommar!

Färden mellan västkust och ostkust tar sin tid. Många stopp på vägen. Vid Södertälje börjar köerna och jag inser att sommaren är slut. I sakta mak dras vi inte bara mot staden och hemmet, utan också obönhörligt mot vardagen. Hannas kompis Elin ringer och säger att skolan börjar i morgon och undrar om de ska göra sällskap. Vi trodde skolan skulle börja på tisdag. Jag packar om väskorna hemma och vänder söderut för verksamhetsplanering i fyra dagar. Camilla får en hård vecka ensam hemma med barnen.