Vilda blir bättre och piggare. Vi har varit ute i Garphyttans nationalpark med fina vänner. Det känns som att vintern är slut. Bra.
Skriva på
Om en liten stund skriver vi på. Någon och jag och våra barn ska flytta. Igen. Större, mer centralt och högre upp. En nystart. Eller omstart. Eller bara en flytt.
Nu har det varit rekord i flyttar på kort tid. Den här gången måste det bli ett hem. Jag behöver hitta ett bo. Här kommer vi att få plats. Korta avstånden. Kunna andas.
Det känns skönt.
Kärleken till en hund
Efter ett dygn på sjukhus. Röntgen, ultraljud, dropp och lite annat. Nu är hon hemma igen. Ligger i parken. Hungrig, eftersom magen inte fått ned näring på en vecka. Hon är med mig. Vi hänger tillsammans idag. Jag kommer att ge henne små portioner av ris och fisk under dagen. Och kärlek.
Jag var livrädd för att förlora henne. Hon är så viktig. Kärleken jag känner till henne är riktig.
Väntar på ett samtal
Sitter på kontoret. Väntar på ett samtal. Från ett djursjukhus en bit bort. Där har den fina varelse jag kallar Vilda varit sedan igår kväll. Något är fel i hennes mage. Jag är rädd för att det är något allvarligt. Vill att de ringer och säger att allt är bra. Och att jag kan hämta henne.
Inget får hända henne.
En promenad i en stad
En varm vårlördag kan en gå runt de där dammarna i Köpenhamn som människorna som lever här kallar sjöarna. En kan göra det med en god vän och prata om stort och smått. En kan titta sig omkring och förstå varför det är så skönt att ta en promenad i en stad. I en riktig stad. Där saker är olika.
Sen kan en sätta sig på ett tåg och åka till en helt annan plats.
Min gode vän och jag hör nog mer hemma i staden jag lämnar än staden vi faktiskt lever i. Eller någon annan stad. För staden vi lever i är nog faktiskt ingen stad egentligen. Den är något annat. Det känns så tydligt när en är i en riktig stad.
Köpenhamn med byrån
Heldag med Four PR i Köpenhamn. Viktiga samtal och planering. Började med 6 kilometers löpning före frukost. Ett par kilometers promenad till lunch. Som för övrigt ledde till ett fint samtal med en entreprenör från USA med en levande story. På kvällen middag på förstklassiga Paté Paté och sedan cocktails på ställe som var coolare än jag. Förstås avslut i hotellbaren.
En bra dag. Nya mål för framtiden. Som tar mig närmare ett annat utgångsläge. Närmare hem.
Över sundet
Tillbaka i civilisationen igen. Med Four PR i Köpenhamn. Ett par dagars planering och konfererande. Träffat vår danska partnerbyrå och gillar att våren kommit en liten bit längre.
The Swedish theory of love, tre delar
Sukran Kavak har gjort tre väldigt berörande kort-dokumentärer i Tendens. De handlar om mobbade, mobbare och egentligen fångar de en kultur som är totalt grundläggande i samhället jag växt upp och lever i.
Elva år och mobbad halva livet
I det första avsnittet berättar Hanna som är elva år att hon varit mobbad hela sin skolgång.
Slag gör mindre ont än ord
I det andra avsnittet berättar flera människor om hur de mobbats.
Jag var mobbaren
I det tredje avsnittet förklaras det självklara. Att de som mobbar tjänar på det.
Samtalet om mobbing är trasigt. Kanske eftersom vi vuxna låtsas om att det är något som är isolerat till skolans och barnens värld. Istället för att stanna upp, andas och inse att det här aldrig slutar.
De som inte passar in stängs ute. De som tjänar på att mobba, exkludera och göra andra illa fortsätter att göra det så länge de tjänar på det. Det är så här vi gör. Det är normer. En grundläggande del av svensk kultur. Ett kulturarv.
På tåg igen
Vill inte läsa mer nyheter om en dysfunktionell värld. Vill inte tänka mer på mitt eget dysfunktionella varande. Är trött på musiken i mina lurar. Stänger av och lyssnar på en dokumentär om mobbing istället. Där kanske det finns ett halvfullt glas.
Albert och hans språk
Det här är Albert. En fin, känslig och mjuk ung man. Vi har hängt lite. Han kallar Hanna (som kallar mig pappa) sin flickvän. De bor tillsammans. Ikväll fick jag höra honom tala sitt eget språk.
Det språket är saxofon.
Jag fick vara med på hans examenskonsert på Musikhögskolan. Det var fint. Begåvat, otroligt välspelat och känsligt. När han tillägnade Hanna en låt hon inspirerat honom att skriva som blev jag väldigt blöt bakom ögonen.
En fin kväll.
Någon gång innan jag dör vill jag också tillägna en låt. Till Någon. En låt jag måste skriva.