29 år efter att jag började på Komvux. 27 år efter att jag började på högskolan som senare blev universitet. Så lång tid tog det att betala av studielånet. Kanske det viktigaste och bästa lån jag tagit. Jag hade inte klarat mig utan det.
Ett liv på en vecka
Jobbade som fan. Åkte till Nynäshamn och modererade ett viktigt möte för ett sextiotal personer tillsammans med Sara. For vidare till Västervik och hängde i ett hus vid ett hav för att varva ned. Pratade om viktiga saker. Blev trött. Ungefär så kan man leva ett helt liv på en vecka. Eftersom ALLT annat hände samtidigt.
Andra måndagen i november
Sådär. Nu är det dags för andra måndagen i november. Status?
Skjut mig.
Musik är bäst live
Spelade live igår kväll. Musik är det bästa språket. Jag måste spela mer med de här vännerna.
Prata om att vara steril
Maria Sveland frågade mig om jag ville vara med i RFSU Dokumentär och berätta om min vasektomi. Det ville jag. Nu är avsnittet publicerat och i den här viktiga podden kan du lyssna på något viktigt.
Jag pratar aldrig om det här. Kanske mest för att jag tröttnat på att kokettera med min egen godhet. Eller för att ingen frågar. Jag identifierar mig inte som steril. Det är bara något jag valt att bli för att livet blev så mycket enklare och rimligare så.
Samtidigt så inser jag att om vi pratar mer om det här lilla ingreppet så kan vi bespara mängder av kvinnor ett onödigt hormonexperiment och ställa en av alla obalanser mellan kvinnor och män lite till rätta.
Så lyssna på det här avsnittet av RFSU Dokumentär. Och jag berättar gärna om min vasektomi. Varför jag gjorde den, hur det gick till och vad som hände efteråt.
Jag är glad och tacksam över att Någon och jag fattade det här beslutet. Jag kommer att skämmas resten av mitt liv för att jag inte tänkte på det tidigare. Det är en skuld jag bär på gentemot C. För alltid.
Måndag och november
Ont i bröstet. Mår illa. Är trött. Har precis inlett en leveransperiod som kommer att vara hetsig de kommande två veckorna. Avslutade precis ett långt telefonsamtal med Camilla om Ella. Som fick remiss till BUP på grund av depression. En remiss som BUP avslog med hänvisning till pågående kuratorssamtal.
Livet. Går i vågor. Hela tiden. Nu måste jag bita ihop och fokusera igen. Men jag har sån jäkla träningsvärk i käkarna.
Drop in hos tatueraren
Jag har utvecklat ett beroende av tatueringar. Som någon slags markering av steg. Att jag rör mig framåt och ritar in de viktigaste stegen under huden. Säkert något psykologiskt som ligger i bakgrunden och spökar. Så idag när min tatuerare Lisa hade Drop in-tider så passade jag på att smita in och tatuera in ett årtal till på tidslinjen på min högra underarm. Eftersom det varit ännu ett jobbigt år, men också väldigt skönt och viktigt sådant.
Så nu sitter siffran 18 och orden HÅLL KURSEN nere i gränslandet mellan höger hand och underarm.
Ett ryggradsdjur som utrotar ryggradsdjur
Går upp efter en sömnlös natt. Försöker att äta frukost och förbereda mig inför ett telefonmöte. Läser Världsnaturfondens nysläppta Living Planet Report 2018. Får panik. Inte för att det jag läser är något nytt. Nej, för att det är så jäkla omöjligt att få människor att förstå vad det är vi gör. Att vi – PÅ JÄVLA RIKTIGT – gräver vår egen grav. Allt djupare och allt snabbare.
Ryggradsdjuren dör ut. Ett efter ett. Vi tror fortfarande att vi står utanför och tittar på ett skeende som inte berör oss. Men… vi är ett av de där ryggradsdjuren. Även om allt fler beter sig som att de saknar den. Ryggraden alltså.
OK, då fortsätter vi som vanligt. Under min livstid (sedan 1970-talets första år) har 60 procent av ryggradsdjuren utrotats. Undrar vad vi ska äta till lunch idag?
På andra sidan sundet
På andra sidan sundet börjar världen. Men, jag står kvar här. Utan resurser. I ett land som inte går att regera. Oombedd och utan lust.
Som en dåre upprepar jag för andra (och mig själv) att det bästa inte hänt än. Men just nu tror jag inte på det.
Fuck it.
I ett konstigt rum i Malmö
I Malmö. Sitter i ett konstigt rum och jobbar. Eller försöker jobba, åtminstone. Huvudet och magen är fulla av känslor och intryck. Världen utanför rasar samman. I Malmö blåser en iskall vind och kyler ned oss effektivt. Nyhetsflödet hjälper till. Samtidigt hanterar jag något. Tillsammans med andra. Utan att riktigt klara av att göra det tillsammans.
Försöker styra upp en konferens jag ska moderera om ett par veckor. Mail ska skickas. Frågor ska formuleras. Människor ska förstå.
Själv förstår jag allt. Och inget.