Har mått konstigt ett par dagar. Det är som att min ämnesomsättning löper amok. Dessutom ont i bröstet och lätta små yrslingar då och då. Magen har lämnat kroppen. Tror att kroppen säger något. Mina batterier är slut efter vintern. Min sköldkörtelrubbning spökar till det och lägger på det där lilla extra som får mig att bli lite rädd och tro att det nu har blivit dags för hjärtintensiven.
Har en tid hos doktorn om en vecka. Känns viktigt.
Samtidigt har en sak blivit klar för mig den senaste tiden. Jag har inte lust att vara ensammast i världen längre. Måste hitta någon att dela mål med på jobbet. Jag har världens finaste uppdragsgivare och roligaste uppdrag, men trivs inte med att stå lite utanför. Har tokmycket att göra under våren. Kommer fortsätta springa runt som någon slags extern inspiratör, rådgivare och skrivare. Men, jag måste hitta en partner. Eller blir rekryterad. Måste få in ett par personer i mitt arbetsliv som talar om för mig att det räcker. För som det är nu slutar jag aldrig jobba. Blir aldrig nöjd.
Jag vill må bra på lång sikt. Mina gener är ju på väg till hjärtintensiven. Mitt blod är så tjockt att jag kan få en propp när som helst. Ett par gånger om dagen ser jag ut som ett stoppljus. Röd som en tomte. Det kanske skulle vara kul att leva istället.