Just nu avslöjas den ena direktören efter den andra med handen i syltburken. Det är inte första gången. De flesta av våra ledare har väldigt bra betalt, trots att de oftast är rätt värdelösa i dåliga tider. Under min livstid har ledarnas löner varit ett återkommande tema för olika mediedrev. Det skapar rätt kontraproduktiva stämningar. Många är förbannade på de som skor sig på ”oss vanliga” och även när de faktiskt snor våra pengar (säg hej till AMF Pension!) plockar ut bonus eller höjer sin lön (säg hej till SEB!). Girighetens ansikte är inte vackert.
Men, avundsjukans ansikte är knappast finare. Och jag tror faktiskt att de flesta av oss som blir förbannade på de giriga blir det för att vi vill ha lika mycket pengar som dem.
Två dödssynder som tar ut varandra. Girighet och avund.
2 svar på ”Girighet och avund”
Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.
Bra analys. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det väl inte är så svårt att förstå att en kris även betyder något för SEB:s VD. Jag menar, de har väl haft det rätt bra ändå fram tills nu? Visst tror vi alla att det kommer en bättre tid när bra affärer kan generera mer lön till de som förtjänar det? Men den tiden är ju inte riktigt nu, eller? En banks hela affärsidé bygger ju på förtroende och trygghet. Hur ska kunden i banken känna förtroende och trygghet för en företagsledning som agerar som de gör i dåliga tider?
Jag tycker att det är uppenbart att ledningen har en helt annan begreppsvärld än andra människor. Kanske det är orsaken till finanskrisen? Bankmänniskor som har tappat perspektivet och triggat varandra att bli omåttligt giriga?
”Bankmänniskor som har tappat perspektivet och triggat varandra att bli omåttligt giriga?”
En ganska så bra sammanfattning av ”vanligt folks” nuvarande uppfattning. Det är därför många nu blir dubbelt förbannade. Först orsakar bankfolket en kris, sen fortsätter de att gotta sig. Det är väl snarare bristen på omdöme som folk är förbannade på än avund.