Debatten om huruvida det är rätt eller fel att ta barnen ur skolan för att åka på långsemester mitt under termin fortsätter. Idag skriver Hanne Kjöler på DN att skolan minsann inte är något coktailparty.
Individer är del av ett kollektiv och av det följer att man ibland får lov att anpassa sig. På en arbetsplats, såväl som i skolan.
Jag blir mer och mer konfunderad. Är det så illa att människans frihet och möjligheterna att hitta kunskap utanför skolan inte längre existerar? Hur kan det vara så svårt att lösa den här problematiken i en förmodat intellektuell hjärna?
Jag tycker det verkar som det saknas innovativ kapacitet i synen på människans unika egenskaper. Föräldrarna i de nu aktuella fallet ifrågasätts i debatten. Därför vill jag uppmana dem att åka på sin semester och söka asyl på resmålet. Ingen vet bättre än ni och era barn hur ni ska leva era liv. Ingen kan göra bedömningen bättre än er. Det kan inte vara meningen att era liv ska styras av läsårets planering från det att barnen börjar förskolan till de tar studenten.
Hanne Kjöler har en poäng i vad hon skriver. Men jag vänder på den och konstaterar att kollektivet är uppbyggt av unika individer och ibland måste anpassa sig efter just detta.