När Ella och jag kommer hem bestämmar Ella att hon ska cykla. Jag har alls ingen lust med det. De har grusat alla vägarna i vårt område vilket gör det svårt att cykla och dessutom är jag efter jobbet-trött. Men Ella vägrar ge sig. Hon sitter på cykeln tio minuter och grinar medan jag tar en frukt och ett glas vatten. Sen vinner hon och vi tar en promenad/cykeltur.
Den blev ganska trevlig i eftermiddagssolen. Lekplats, lite blommor, vackra saker och ekollonjakt. Det var frid och fröjd ända tills Ella råkade bränna sig på nässlor och började storgrina. Då vände vi hem i sakta mak. Jag med cykel i ena handen och barn i den andra.
Sen såg vi en snok på en trottoar och då blev allt mycket roligare igen. Allt som allt två timmar ute i friska luften istället för hängsunk inne. Förbaskade unge, ibland är det bra att du är tjurskallig.