Publicerat

Superonsdag

Idag var jag på Hagabergs folkhögskola. Den finns i Södertälje. Bakom ett bullerplan jag kört förbi i motorvägshastighet ett oräkneligt antal gånger. Som en liten oas. Där hoppas jag få vara med när Kyrkans grundkurs samlar sina deltagare till internat en gång varje månad nästa år. Parallellt med mina teologistudier vill jag nu göra saker som skapar möjligheter för mig att verka i Svenska kyrkan efter utbildningen.

Idag blev jag intervjuad. Vi är fler som vill in än det finns plats för. Tyvärr. Hade flera spännande samtal med andra människor som var där idag för att intervjuas. Människor som också känner något (som brukar benämnas kall) och byter riktning mitt i livet. Men också unga människor.

På många sätt en riktig superonsdag.

Samma dag så röstades den första kvinnan fram som statsminister i riksdagen. Samma dag så klubbades den första statsbudgeten igenom som Sverigedemokraterna varit med och ta fram. Samma dag valde Miljöpartiet att lämna regeringen. Och så avgick statsministern. Tidigare hade jag engagerat skrivit några rader om detta. Nu? Upptagen med annat. Men, jag hoppas på det bästa.

”Två sanningar närmar sig varann.
En kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv.”

Orden är Tomas Tranströmers. Allt är som det ska.

Publicerat

Meningslöst

Måndag. Det är förmiddag. Tar en kort paus från de texter jag ska producera idag. Morgonens nyhetsflöde har parkerat i magen. Mår lite illa. Har ont i huvudet. Allt jag jobbar med känns meningslöst. Allt jag tror på går inte att jobba med. Står tydligare i någon slags vägskäl än på länge. Har skrivit under en debattartikel. Diskuterat möten med de styrelser jag sitter i. Olika saker och sammanhang som försöker påverka. Det går sådär. Jag har lagt mitt arbetsliv på att försöka göra något gott som tjänsteman. Eller som konsult. Jag valde att arbeta med samhällsfrågor på olika sätt. Trodde på demokratin och politikens möjligheter att fatta kloka beslut. Länge. Riktigt länge. Nu kan jag inte göra det längre. Hela spelplanen har flyttat. Ego och begär är viktigare än samhällsnytta. Ena dagen säger beslutsfattare nollutsläpp, andra dagen lägger de skattepengar på marknadsföring hos en av Europas allra största utsläppare (av koldioxid) – ett lågprisflygbolag. Polariseringen är total och det grundlagsskyddade demokratiska samtalet är liksom fast på en efterfest som spårat ur. Jag kan inte längre motivera att jag är kvar på den festen.

På onsdag besöker jag en folkhögskola där jag hoppas att bli antagen som student på halvtid under nästa år. Parallellt med mina universitetsstudier. Det känns meningsfullt.

Jag tror att mitt gamla arbetsliv är över. Men jag behöver stanna kvar i det ett tag till.

Publicerat

Etik och moral

Tredje kursen på teologprogrammet: Etik, världsbild och livshållning. Nu kör det ihop sig på riktigt. Inte i studierna som sådana, men i världsbilden. Krocken mellan det jag arbetar med i mitt konsultliv och det jag läser i studierna är tydlig.

Det är, försiktigt sagt, inte helt utan problem att vi tog upplysningstidens ideal, packade in dem i en framgångs-/tillväxt-/och girighetstanke förklädd till liberal demokrati. För den som har svårt att närma sig detta kan jag rekommendera lite läsning om bioetik, alltså frågor som handlar om abort, dödshjälp och sådant. Jag har inte haft några starka uppfattningar i frågan om HUR vi ska göra i olika sådana situationer, men nu väcks många starka känslor kring VAD vi pratar om.

Jag har ibland beskyllts för att vara total relativist. Men jag tror kanske att det mer är samhället som är totalt relativistiskt. När vi avlivade tron och slutade ha respekt för (eller vara rädda) för naturen och saker omkring oss som vi inte förstod, då blev det lite svårt för oss att fortsätta har respekt för varandra också.

Etik och moral är kanske det vi förknippat det med, alltså synd, skam och stolliga tankar om straff från det gudomliga. Etik och moral kanske mer handlar om tron på livet som sådant. Att andra människor, djur, växter och saker vi uppfattar som levande har ett värde i sig själva. Inte för att jag ska utnyttja dem, utanför att de har rättigheter, precis som jag, att leva.

Den som tror på det får svårare att aktivt förstöra världen genom att köpa ännu en pryl på Black Friday. Eller fira att Ryan Air öppnar en flyglinje från Örebro till London. Den som tror på livet står inte ut med att se oss slösa bort det för alla som ska leva i framtiden.

Är det där dömande? Menar jag att alla är idioter? Nej, det gör jag inte. Jag är inte MOT människor. Det här är en tanke om att jag är FÖR ett samtal om etik och moral. Eftersom jag tror att vi behöver det.

Publicerat

Nya gamla tankar

Intressanta tankar från tyske filosofen Byung-Chul Han. Läser en kurs i etik just nu och sprang på den här filosofen av en slump via Läsarpodden. Har beställt två av hans böcker. Nya gamla tankar värda att lyssna på, tror jag.

Publicerat

Vem bestämmer vem som är terrorist?

Det här är på riktigt. En riksdagsledamot tycker att vi ska använda terrorlagstiftning mot klimataktivister. Vi ska alltså tokstraffa människor som försöker agera för alla människors överlevnad för att försvara en gammal förlegad fossilindustri som inte vill alla människors bästa.

En riksdagsledamot tycker så här. En representant för det parti som med stor sannolikhet leder regeringsarbetet nästa mandatperiod.

Det känns lite kört. Lite tack och godnatt. Med beslutsfattare som den är bakom spakarna lär planet vi sitter på tillsammans aldrig komma fram till sin destination.

Publicerat

Människor som vill ha svar

Det är inte sällan oroligt att vara människa. Men just nu ligger något i luften. Något ödesmättat. Det kan vara hösten och mörkret som lägger sig. Det kan vara det ständigt pågående skrikandet om hårdare tag i samhället som gärna kommer i sällskap med berättelser om förtroende som saknas och brist på tillit. Det kan nog också vara klimatkrisen.

Människor som vet att jag studerar teologi ställer ibland frågor till mig. Nyfikna frågor om varför. Men också egna existentiella frågor. Jag känner och märker att många är oroliga nu.

Livet är inte en tävling. Men många vill ha snabba enkla svar på det största frågorna. Det gjorde jag också. Länge. Försökte lösa dem genom att läsa på och agera. Nästan alltid men panikkänslor och tvivel. Sedan gav jag upp. Och där står jag nu och försöker leva i någon slags tro på att allt är som det ska. Det kan ju inte vara på något annat sätt.

Jag vill gärna hjälpa andra människor. Ibland är det svårt. Det är lite för många som tappat tilliten och meningen. Som vi får när vi är tillsammans. När vi är i ömsesidigt respektfulla och kärleksfulla relationer. När vi vill varandra väl. Dit är det inte så svårt att gå egentligen, men samtidigt är det en av livets allra tuffaste upplevelser. Ökenvandringen måste vi göra själva.

Hur kan vi hjälpa våra vänner som är ute i öknen? Jag vet inte. Kanske genom att tro på dem. Att vara med dem när det går. Utan att styra och ge konkreta råd. Jag vill lära mig. Teologen och prästen Björn Eidsvåg har skrivit en fin text om det där i låten Eg ser:

”Eg ser at du er trøtt
Men eg kan ikkje gå alle skrittene for deg
Du må gå de sjøl
Men eg ve gå de med deg
Eg ve gå de med deg

Eg ser du har det vondt
Men eg kan ikkje grina alle tårene for deg
Du må grina de sjøl
Men eg ve grina med deg
Eg ve grina med deg

Eg ser du vil gi opp
Men eg kan ikkje leve livet for deg
Du må leva det sjøl
Men eg ve leva med deg
Eg ve leva med deg

Eg ser at du er redd
Men eg kan ikkje gå i døden for deg
Du må smaka han sjøl
Men eg gjer død til liv for deg
Eg gjer død til liv for deg
Eg gjer død til liv for deg”

Jag tror att de där orden går att förstå på sitt originalspråk, men för den som vill läsa på svenska så går texten så här:

”Jag ser att du är trött
Men jag kan inte gå alla stegen för dig
Du måste gå dem själv
Men jag vill gå dem med dig
Ja, jag vill gå dem med dig<

Och jag ser att du har ont
Men jag kan inte gråta alla tårarna för dig
Nej, du måste gråta dem själv
Men jag vill gråta med dig
Ja, jag vill gråta med dig

Jag ser du vill ge upp
Men jag kan inte leva livet för dig
Nej, du måste leva det själv
Men jag vill leva med dig
Ja, jag vill leva med dig

Jag ser att du är rädd
Men jag inte gå i döden för dig
Du måste smaka den själv
Men jag gör död till liv för dig
Ja, jag gör död till liv för dig
Åh, jag gör död till liv för dig”

Lyssna på låten med Björn Eidsvåg här.

Här finns en version på svenska med Sonia Aldén.

Människor vill ha svar. Livet kan innebära lidande. Det möter vi nog bäst tillsammans. Då blir det lättare att tro på något och att känna mening. Det finns sällan snabba och enkla svar på de stora frågorna. Men tillsammans kan vi möta alla tvivel, det är jag övertygad om.