fredrik welander i ett långt samtal
Promenad. Flera timmar. Skönt med sol och plusgrader. Malmö gör något med mig. Jag blir glad när jag rör mig här. Längtar till något. Drar ned luften här vid havet något längre ned i lungorna. Fylls av någon slags lugn.
Samtidigt många olika tankar och känslor. Tänker på hur saker kunde vara. Kunde blivit. Gick till en kyrka. Tände ett ljus. Satt still en stund. Gick till en tom hotellobby. Köpte kaffe och ett glas Riesling. Gick hem med solen i ögonen. Hem till mitt loft.
Tillbaka på ruta ett igen. Tillbaka vid havet. Under radarn. Smög in med ett sent tåg. Vandrade genom tomma gator. Nio nätter. Ska jobba. Sova. Springa. Vila. Gå i parker. Undvika människor. Eller undvika smitta. Ett par möten. Prat om framtid.
Ordet omstart. Missbrukat till tomhet. Men kanske är det vad jag ska göra här? Eller åtminstone göra mig av med något. Kanske hitta något annat?
Tog en löptur. Rakt ut på gatan. Ett par hundra meter till Scaniabadet. Längs havet till Ribersborgs kallbadhus. Österut och in i Kungsparken. Via universitetet tillbaka till mitt loft. För första gången på flera månader kändes det skönt att springa. Den trasiga magen accepterade rörelsen på ett annat sätt. Luften kändes lättare att andas och det var skönt att bara lyssna på ljuden runt omkring mig. Måsar. Vinden. Söndagspromenerare.
Nu? Göra klart presentationen till morgondagens tretimmarspass med studenter på Musikhögskolan. Sen? Ut i solen.
Förändring ser ut på olika sätt. Nu när allt ska ändras igen har jag passat på att klippa håret. Är korthårig för första gången på flera år. Känns skönt.
Står i en brytpunkt. Det som ska brytas är nog färdigbrutet. Vad som händer nu? Oklart. Djupa andetag krävs.
Jag är trött på att flytta runt. Så därför börjar jag leta ny bostad igen. Den djupare innebörden i detta är ännu oklar.
