Hon haltar svårt. Utanför flocken av änder som betar av det som är ätbart i Stadsparkens stora gräsmatta. Hon haltar nära filten där vi sitter. Människorna på filten slås av det som människor kan göra…. medkänsla. Tolkningarna är snabba och människorna bekräftar varandras känslor av medlidande. Så hon får matrester kastade till sig. Dröjer sig kvar, får mer. Hennes flock passerar igen. Ned mot ån. Hon dröjer sig kvar igen. Haltar svårt. Människornas bild är klar och tydlig.
Då sträcker hon ut sina vingar och flyger på några starka, snabba tag med fullt fungerande vingar till flocken som nu nått vattnet.
Sommarens bästa beteende. Hos henne, men också hos människorna. Fint.
