Publicerat

Tillbaka


Tillbaka på kontoret. Tar tillbaka en kalender, skriver offert och uppdaterar ett excelark med adresser.

Publicerat

Kvar finns inga sommarbarn



Så var den lediga tiden över för den här gången. Tre korta, intensiva veckor. Extra allt. Men, nu är det över. Ikväll spelar jag både ”Den öde stranden” och ”Autumn leaves”. Jag hatar den här kvällen. Den är min födelsedag. Ett år till har gått. Och nej, jag lyckades inte vila den här sommaren heller. Nu är Österlen långt borta igen och livet i Kylarköping fortsätter.


















Publicerat

Österlen och sånt


Nu är det bara Någon och jag. Alltså löpning, vandring, hagar, skogar, stränder och sånt. Jag har till och med badat i havet. Två gånger. Och så pratar vi. Om viktiga saker. Några fina, andra trasiga. Lite som vanligt, men ändå inte. Jag tror att det går någon tydlig gräns här och nu. Försöker hitta den. Och korsa den.














Publicerat

Nu åker hon


En veckan på Österlen. Imorgon åker hon norrut. Hem till sin mamma. Jag önskar att veckan blivit något annat än den blev. Jag önskar att jag någon gång ska sluta känna mig som en så klapprutten pappa. Jag önskar att allt det där som ska bli bra…. blir det nån jävla gång.

Publicerat

På stranden


Det finns en gammal bild på Ella och mig från Tylösand. Den är nog 8-9 år gammal. Jag tycker om den bilden. Hanna har tagit den. Idag tog jag en ny. På Mälarhusens strand strax norr om Sandhammaren. Ungefär samma väderförhållanden. Hon har blivit några år äldre. Jag har åldrats ett liv eller två.

Publicerat

Tillbaka på Österlen


Hit-och-dit-livet fortsätter. Det blev en sån sommar till. Nu på Österlen med Någon, E och L. En vecka ska vi fyra vara här tillsammans. Bor utanför Skillinge. Hoppas på varmt väder och lugn. Det behövs. Både värme och lugn.


Publicerat

Ny lägenhet, nya insikter


Omlokaliserad. Från Öster till City. Från Oskarsvägen till Trädgårdsgatan. Fem dagar intensivt slutligt nedpackande, flyttande och uppackande. Alla fyra barn på plats från dag ett. Om det fungerar friktionsfritt? Nja. Inte riktigt, men det funkar. Tror jag. Nya insikter om olikheter och likheter. Om svarta hål och svårigheter med att röra sig mellan olika verkligheter.
Och det är väl kanske hela grejen. Vi rör oss mellan verkligheter som borde vara en och samma. Eftersom våra kroppar liksom är begränsade på just det sättet. Hela den här grejen med att både barn och föräldrar efter en separation lever olika liv beroende på vilken vecka det är. Den är liksom ganska knasig.
Och just det, det är väldigt fint att få förvalta ett jättegammalt svart piano. Det ska stämmas, vårdas och spelas på. Det blir fint.