En varm vårlördag kan en gå runt de där dammarna i Köpenhamn som människorna som lever här kallar sjöarna. En kan göra det med en god vän och prata om stort och smått. En kan titta sig omkring och förstå varför det är så skönt att ta en promenad i en stad. I en riktig stad. Där saker är olika.
Sen kan en sätta sig på ett tåg och åka till en helt annan plats.
Min gode vän och jag hör nog mer hemma i staden jag lämnar än staden vi faktiskt lever i. Eller någon annan stad. För staden vi lever i är nog faktiskt ingen stad egentligen. Den är något annat. Det känns så tydligt när en är i en riktig stad.
