Hundra mil norrut finns Någon. Och jag vill aldrig mer fira jul borta från henne. 2016 har varit vårt år. Vi har funnit varandra på många sätt och det har varit helt fantastiskt. Jag längtar efter framtiden mer än på mycket, mycket länge. Troligen mer än någonsin. Men, samtidigt har 2016 varit ganska hårt. Slag på slag har matats mot oss. Så det är fullt i linje med hur det här året varit att vi är hundra mil ifrån varandra och att hon fick en laddning nya prövningar på julafton och att jag ligger sänkt i en soffa i en lägenhet i Kiel samtidigt som det stormar, tokregnar och åskar utanför fönstret.
Det är som att vi flyger i turbulens. Och jag längtar efter landningen. Sen ska jag aldrig mer flyga.