Första julen utan barnen. Det gör ont. De är tvåhundra mil bort. Vi pratar på FaceTime. Jag öppnar deras julklapp och dör lite. Fina Hanna och fina Ella. Med stora hjärtan går de framåt i livet och jag hoppas verkligen att världen ska vara snäll mot dem under livet. För de är så godhjärtade och omtänksamma. Jag älskar att det blev just jag som fick bli deras pappa. Att det gör så ont att vara isär just idag är inte så konstigt. Det var så här det blev. Men, allt ska bli bra. Det bästa har inte hänt än.