25 år var vi ett par hon och jag. 21 år av dessa levde vi som gifta. Ikväll har vi skrivit under ett dokument som inte lämnar några som helst utrymmen för nyanser. Det känns i magen. Hårt och iskallt. Vi har ansökt om att få skilja oss. I sex månader ska vi vänta nu. Sedan bekräfta att vi fortfarande vill skiljas.
Jag satte mig och grät i köket när jag fyllde i blanketten. Lyssnade på Tommie Sewóns fina ”Inga monster”. Tänk att jag gjort det här. Valt att ta ett steg som gör så ont. I henne, i mig och i barnen. Jag vet att det kommer att bli bra, att jag gör rätt, men de här formella stegen som måste tas får mig att känna mig usel, ledsen och väldigt liten.
Jag vill skriva jättemycket. Berätta om nyanserna. Men orkar inte lyfta händerna just nu.