Jag har sprungit en mil för första gången i mitt liv. Tio kilometer. Det gick inte fort, det var inte särskilt snyggt, men det gick. Nu en vecka senare har jag fortfarande en del känningar i benhinnorna (mest på grund av en för ambitiös fyrakilometerslöpning ett par dagar senare) men jag är sjukt peppad.
För att par månader sedan trodde jag inte att jag orkade springa. Det har varit ett bra halvår på det sättet.