Tillbaka till flytten
Jag har fått en fin anledning att tänka tillbaka på den här flyttprocessen jag varit en del av och utsatt mina älskade barn och hon som kallar mig sin man för. I min mage satte jag upp några milstolpar när vi inledde den processen för två år sedan.
1. Vi skulle få huset i Stuvsta sålt till rätt pris
2. Vi skulle få ett hyreskontrakt på en lägenhet i Örebro
3. Vi skulle hitta skolor barnen gillade/accepterade
4. Vi skulle få barnen att må bra i sin nya stad
5. Camilla skulle hitta en trygg försörjning
Punkterna är äntligen avstämda. Den sista, punkt 5, har precis i dagarna bockats av. Hon höll på att lura mig på den, men nu har min älskling avslutat sin provanställning och är nu fast anställd på Miljökontoret i Örebro kommun. För mig är lättnaden ganska stor. Jag är så glad över att Camilla äntligen har en trygg anställning att gå till i en organisation som både behöver och uppskattar hennes tjänster och förmågor.
Det är rättvist.
Nu kan jag fortsätta ägna mig åt min egen arbetssituation och försöka ägna mig mer och kvalitet än kvantitet. Mer åt att leva än att stressa runt. Jobba på djupet. Göra bra saker tillsammans med andra. Ta ned tempot lite. Göra något åt min usla hälsa.
De där fem milstolparna är avklarade. Det bokför liksom flytten för mig. Det har krävt energi av oss alla, men nu är det slutligen färdigt.
HURRA! Grattis Camilla till jobbet! Du höll på att liksom glömma att fira. Jag är inte en man som köper blommor eller bjuder på middag. Men, jag skriver ett litet blogginlägg. Nu är vi hemma på riktigt och det känns fantastiskt skönt.