Jul och nyår. Två känslomässiga helger. Har läst tusentals statusuppdateringar, tweets och bildtexter på Instragram den senaste veckan. Många härliga och generösa, men också väldigt många vemodiga, sura och bittra. Det verkar som att många av oss fått några blåmärken av 2012. Några fler än andra. Efterhängsna och kroniska skador följer också med.
De här stora festhelgerna blir också ältandets högtid. Det kanske behövs, om jag är medveten om min sorg är det lättare att hantera den. Men efter att ha läst igenom nyårsnattens flöden vill jag skrika lite i megafonen. GÖR NÅGOT MÄNNISKA! Sluta titta bakåt. Det som har hänt ligger nu i historien. Blicka framåt. Ett nytt år har börjat, så sluta älta det gamla. Ta hjälp av någon om du behöver det. Psykologer, terapeuter, kuratorer, präster, diakoner och andra finns därute liksom goda vänner.
I framtiden blir allt bättre. Eller åtminstone något annat. Livet är inte en repetition. Inte ett kvalheat eller en final. Inte alls en tävling. Det är viktigare och större än så. Häng med! Om ett år kommer vi sitta där igen och minnas det som gjorde ont, men under tiden känns det ganska bra att leva. Du och jag har vansinnigt mycket att erbjuda. Eller hur?