Om ett unikt och mänskligt landmärke

Vi har en fantastisk badanläggning. Det har många andra också, städer som Södertälje, Boden och Malmö exempelvis. Vi har en mycket vacker park. Det finns också på många andra platser. Liksom slott, köpcenter, restauranger, caféer och museum. Vi har hembygdsföreningar, statyer och en väldokumenterad historia.
I Örebro lider vi ingen brist på upplevelser. Men upplevelser finns överallt. Människor har olika behov och olika känslor för olika saker. Besöksnärings-, inflyttar- och etableringsstrategier i all ära. De tar oss en bit på väg men är inte jättebra på att ta fram de unika känslorna. Jag har arbetat med sådana strategier i många år nu, regionalt, nationellt och lokalt. I gränslandet mellan näringsliv och stat eller kommun. Sällan, eller aldrig, har jag mött en sådan här möjlighet.
Sedan några månader tillbaka har vi en jättestor gul kanin mitt på Örebros största torg. Den ligger liksom utslängd utanför rådhuset och stora kyrkan. Som en påminnelse om mänsklighet. Runt kaninen har det varit en ständig rörelse av små barn, stora barn, vuxna barn och pensionerade barn. Tusentals bilder har tagits med kaninen som fond. Det skrivits om staden med kaninen i nationell press. Pratats på radio. Till och med skymtat förbi på teven.
Men framför allt har den skapa bra känslor hos väldigt många människor. Människor som bor i Örebro, andra städer och andra länder. Det är något att vara stolt över. För ganska få städer i världen har en stor gul kanin som gör människor glada. Mitt på det största torget.
Det är att vara unik på riktigt. Så därför tycker jag att den där stora gula kaninen ska bli kvar i Örebro på något sätt.