Jag kan inte ens komma på när jag vilade ut senast. Rensade huvudet. Slappnade av. Jävelhösten blev helvetesvintern blev stressvåren och jobba-jobba-jobba-sommaren. Idag satt jag en timme hos en psykolog på BUP för att inleda en process där vi ska hjälpa stora barnet att lära sig hantera sin spindelfobi. Eller bli av med den.
Jag kände att jag ville prata med psykologen om helt andra saker. Innan min hjärna brinner upp. Innan mitt bröst imploderar.
Det blir ingen vila i sommar heller. Förhoppningsvis kan jag ta igen det under hösten.