SAAB gör fina bilar, okej. Men de säljer inte. Företaget har inte varit lönsamt på många år. Borde försvunnit för länge sen. Men av skäl som jag inte kan koka ned till något annat än nationalistisk industriromantik, dumhet och nostalgi finns företaget fortfarande kvar. Tack vare att utländska lycksökare från länder som USA, Holland och Kina lyckas så dunster i tillräckligt mångas ögon för att produktionen av bilar som ingen vill ha ska fortsätta. Eller vänta, sedan ett kvartal produceras ju inte ens bilar. Bara tomma ord.
Nu verkar det slutgiltigt vara kört. Underleverantörerna får inte betalt. Inte heller de anställda. Och sedan början av april har det inte gjorts någon bil i Trollhättan.
Nu börjar en del mindre sluga män, faktiskt uteslutande män, ropa på regeringen igen. Det är lite oklart vad de vill. Kanske att staten ska köpa SAAB och göra bilar ingen vill ha. För dina och mina skattepengar. Kanske något annat. Hur som helst framstår herrar som motormannen Robert Collin, socialdemokratmannen Håkan Juholt och fackmannen Stefan Löfvén som rätt imbecilla just nu.
Inse fakta. Det är över. Sluta ta billiga poäng på nostalgi, nationalism och industriromantik. Sluta lura i de stackars människorna i Trollhättan att det finns hopp.
Uppmaningen är rätt enkel från min sida. Är du anställd av SAAB? Kräv dina lön. Begär företaget i konkurs. Vill du rädda SAAB? Köp en bil. Men om du föreslår att mina skattepengar ska gå till att rädda en produkt som inte säljer får du rött kort. Då rekommenderar jag att du flyttar till Nordkorea. Alternativt läser på lite om den grekiska ekonomin.
Hårt? Cyniskt? Ja, kanske. Men inse att vi inte kan leva på låtsas. Livet är på riktigt och ibland är det förjävligt. Hade rätt människor insett och agerat utifrån detta för tio år sedan hade Trollhättan sett annorlunda ut idag. Då hade människor levt i verkligheten istället för i en dålig saga.
Vad hände förresten med den produktionsfärdiga el-SAABen jag fick åka i under Almedalsveckan 2009?