sista kvällen hemma i Camillas föräldrahem för den här gången. en stor gård i norrbotten. ett par mil nordväst om Kalix. här har vi firat Camillas fyrtioårsdag i ett hus fyllt av värme, systrar, barn, kärlek, föräldrar, mat och mys. oerhört skönt. plus- och minusgrader har avlöst varann. solen har varit gulare än på länge. allt som allt väldigt skönt. imorgon börjar vi ta oss hemåt igen. till gråhets och konkurrens.
jag skulle kunna stanna en vecka till. eller ett år. att göra ingenting utom det som är viktigt är bra. så borde det vara jämt.
och så hoppas jag att svärfar, finfina Gunnar, hård som granit, flitig och varmsnäll så snabbt som möjligt återhämtar sig efter mötet med en isfläck under snö igår kväll. han halkade handlöst och slog sig rejält på den sida av höften han för inte allt för länge sedan bytte ut en utsliten höft. revbenen fick sig en rejäl kyss också. det slutade med ambulans till lasarettet och övernattning två nätter. det skrämde oss andra här i huset.
det finns ett sammanhang här. ett härligt sammanhang. som jag och mina barn mår bra i. även Camilla, som lämnat det här stället en gång i tiden, tror jag. livet.
istället för repetitionen.
