Sursommar
Ge mig en ny drog som tar mig nånstans
Jag behöver en ny medicin och ett nytt land
När jag faller lycklig och fri var det falskt alarm, falsk marknadsföring
men även inbitna lögnare har sin charm
Som en blixt från en grå sommarhimmel släpper Kent en ny skiva. Inte ens ett år efter den förra. Första singeln med finfina titeln ”Gamla Ullevi” är en sedvanlig dysterdisco som ger sursommaren ett ledmotiv. Inte för att jag känner mig fullt så dyster längre. Men, jag gillart.
Födelsedag på djurparken
Först sång och väckning med munkar till frukost. Sen överraskningsresa till Kolmården där vi hängde med djur och Magnus, Sara och kusin Lo. En helskön dag med sol på blek hud. Ett sätt att försöka fira barnens födelsedag som kändes riktigt bra.
För dem också, tror jag. Fler bilder på Facebook.
Våra mirakel har blivit fjorton och sex. Det känns magiskt/storartat/poetiskt och omtumlande.
Istället för ord…
…ett litet haveri hos webbhotellet. Annars inte så mycket att rapportera. Tyskland har imponerat mest i VM så här långt. Vi försöker navigera i bostadskön. Känns ovärdigt. Som gammelsverige. Men, det är väl bara att stå still i kön och gilla läget.
Om två dagar fyller mina barn år. Jag och Camilla har tagit ledigt. Det kommer bli en bra dag.
Mina villvillvillkvarter
Hammarby sjöstad, Stockholm. Denna fantastiska plats. Moderna bostäder blandade med kontor och butiker. Vatten, alltid nära. Gott om gröna platser och bryggor. En del som har det mesta jag vill ha där jag bor. En plats jag givit upp på för ganska länge sen. Det kostar pengar (jag/vi inte har) att köpa bostad här.
Men idag dök det upp en lägenhet via bostadssnabben (Bostadsköns kaos- och akutdel). Vi är elva i kön och jag hoppas mer än jag borde. Eftersom jag vill vill vill.
Min bästa strandplätt
En bild från den enda sköna strandplätt jag lyckats hitta på min sida av Östersjön. Fyrtiofem minuter i bil. En kilometer till fots. Sen är jag där. Nån gång om året. Njuter av det blåa och av ljuden. Stillheten. I brist på den där milsvida stranden som inte finns just här är det här Knappelskär söder om Nynäshamn den bästa.
Mitt eget bästa gömställe.
Mittemellan
En torsdagmorgon i Huddinge. Ungdomar tar på sig den vita mössan och gör sig redo för något stort. På en förskola gör sig Monica redo för något annat stort. När arbetsdagen är över behöver hon inte längre arbeta för att ha råd att leva. Kramar. Tårar. En fast punkt i tillvaron försvinner. Kvinnan som tagit extra hand om mitt lilla barn de sista åren går i pension. Efter ett långt och hårt arbetsliv. Samtidigt som ungdomarna i de vita mössorna firar att det är deras tur att ta plats.
Någonstans mittemellan står jag och är tom och förvirrad. Solen skiner och det är en fantastisk sommarmorgon.
Vi är inga monster
Den här låten knäckte mig lite idag. Tommie Sewóns ”Inga monster”. Mitt i känslopricken.
Du står tyst och vapenlös
Minns hur du gjorde mig nervös
Hela livet följde sen
Vi slog oss ned i förorten
Vi är inga monster
Varken du eller jag
Bara två ledsna människor
Med förvridna anletsdrag
Vi är inga monster
Varken du eller jag
Den gör ont och lugnar på samma gång. Finns på Spotify. Eller Myspace.
Tillit
En god vän till mig har tatuerat in en symbol och ordet tillit på axeln. Hon är fantastisk. Litar på människor. Tror att människor vill göra bra saker. För sig själva och för andra. Det tror jag också. Och det är en av anledningarna att jag dippar rejält just nu. Är trött, modstulen och faktiskt ganska ledsen över all misstro och cynism jag möter dagligen i min egen upplevelse av samtiden. Det känns som att vi byggt ett samhälle som bygger på att människan är en girig, ond och elak typ som måste styras och kontrolleras. Och att vi till slut lever upp till det samhället. Om vi inte gör det är vi suspekta.
För mig är Sverige inte bara ett sekulariserat land, där tron på det andliga oavsett religion är marginaliserad. För mig är Sverige inte heller bara ett ateistiskt land. Det känns om Sverige har blivit ett land där ingen tror på något överhuvudtaget. Inte på framtiden, inte på det förflutna. Inte på kvinnor, inte på män. Inte på solen. Inte på tidningen. Inte på myndigheten. Inte ens på de egna barnen.
Jag vill leva i ett annat samhälle. Jag vill inte föra fler diskussioner om vad vi INTE vill. Kan vi inte börja prata om framtiden som en möjlighet? Om människan som en tillgång? Snälla.
Tillit är ett väldigt fint ord. Passar bra under huden. Som hos min vän. Säkert också hos flera.
Vanligt folk
Den här skickade min kompis Daniel idag. Med ett budskap om att jag borde gilla den. Tror han syftade på min Stockholmströtthet och mitt allmänna sinnestillstånd. Men, jag är ju rädd för vanligt folk. Alla som använder ordet folk känns läskiga.
Också.
Låten känns okej men inte mer. Liksom budskapet. Efter två kollar.