Månad: januari 2010

Idag har massor av SAAB:s anställda protesterat. Mot GM:s velighet. Mot otydliga besked. Och för att de helt enkelt inte orkar med den ovisshet de tvingas leva i just nu.
De protesterar åt fel håll menar jag.
GM har varit väldigt tydliga hela tiden, menar jag. GM vill inte behålla SAAB och har redan före jul fattat beslut om att lägga ned företaget. Den linjen har GM hållit. På samma sätt som den svenska regeringen hållit sin linje att inte gå in med skattepengar för att ta över tillverkningen av bilar som inte tillräckligt många vill köpa för att det ska gå att driva SAAB. Så långt proffsen. De som agerar efter rationella och ekonomiska argument och frågeställningar.
Och, lustigt nog målet för ilskan.
Jag menar att de som nu är förbannade borde rikta ilskan åt rätt håll. Åt alla amatörer som spekulerar sönder hela den här affären. Så kallade experter, motorjournalister, fackliga företrädare och de olika gamar som vill köpa upp resterna av SAAB, men inte riktigt har råd. De som lägger ut falska förhoppningar om och om igen.
Eftersom det är de som väcker fåfänga hopp hos de utsatta.
Ekvationen är ju ganska enkel. Det finns inte tillräcklig efterfrågan på SAAB:s produkter. Ingen etablerad biltillverkare är intresserad av företaget. Inte ens IF Metall med sin stora kassakista verkar ju vara villigt att ta över, utan tycker istället att du och jag som skattebetalare ska göra det.
Men, som sagt. Proffsen har varit tydliga hela tiden. Det är amatörerna som ställer till det. Så lägg ned arbetet imorgon igen och manifestera mot dem istället.
Jag tror jag förstår att det är pest att vara anställd på SAAB just nu. Så om alla bara kunde lämna det här döende företaget i fred och låta de inblandade ta sig igenom krisen på sitt sätt skulle det här nog gå lite bättre.
Att kalla GM för Gangster Motors bara för att deras nuvarande huvudägare, de amerikanska skattebetalarna, inte vill blöda pengar känns unket, nationalistiskt och ovärdigt.
Det är aningslösheten som firar triumfer. Priset är kanske lite för högt.

Nu någon vecka efter den mest intensiva vargjakten och debatten passar jag på att sammanfatta hela grejen.
1. Under lång tid bryr sig de allra flesta inte ett skit.
2. Under samma tid lobbar en liten grupp, med stort inflytande och laddade vapen för att få jaga varg (och andra rovdjur).
3. Efter hårt arbete lyckas lobbyisterna, bland annat genom Jägarförbundet (med cirka 200 000 medlemmar) få riksdagen att fatta beslut om jakt på varg.
4. 12000 jägare får lov att jaga 27 vargar.
5. Väldigt många som tidigare inte brydde sig blir arga.
6. Nya klyftor skapas i Sverige.
Så här fungerar demokrati. Beslut går igenom för att de allra flesta inte bryr sig när det behövs. Att klaga efteråt betyder ännu mindre egentligen. Det blir ett självförsvar. Tryck på en knapp på Facebook. Skriv under en protestlista. Läs en text på Newsmill.
Det är lätt att vara mot. Men, vad är du för?