Nu är jag på väg norrut igen. Med känslor som en stockad gatukorsning. Vill hem till mina älsklingar. Höra deras röster, känna deras dofter och värme. Vara nära. Men, samtidigt är det något som allt starkare vill hålla mig kvar här. Öppenheten mellan människor, i landskapet. Havet, ljuset. Närheten. Det okomplicerade.
För tredje gången i år lämnar jag Schleswig-Holstein.
Från alla riktningar kommer olika känslor som krockar och stoppar upp. Allt blir motvilligt stilla. Ikväll är det jag och jobbskrivande i en båthytt mellan Kiel och Göteborg. Saker blir som vanligt.
Men det gör lite ont.