En obehaglig sanningsdag

Idag var jag med på ett heldagsevent på temat hållbar utveckling. Där fick jag höra en rad spännande föredrag och diskussioner som bekräftade en del obehagliga sanningar. För första gången i mitt liv har jag hört Det naturliga stegets grundare Carl-Henrik Robért tala en längre stund. Jag fick en djupare förståelse för vad han står för och tyckte nog att det mesta var logiskt. Inte minst när han kom in på självklara frågeställningar om varför människor i grupper större än fem inte klarar av att fatta smarta beslut. Individer och familjer kan ofta fatta kloka och hållbara beslut naturligt, men så snart vi ska börja fatta beslut i större sammanhang går det åt skogen.

Senare var jag med på ett seminarium där professor Kjell Aleklett, en av de som grundat begreppet Peak Oil talade om energi och varför oljan, kolet och gasen kommer ta slut snabbare än vi tror. Men (jobbigast av allt) också om olika konsekvenser detta kommer föra med sig. Det här gav mig insikter jag egentligen inte vill ha och det får mig nästan att känna mig lite uppgiven. Troligen kommer tredje världskriget bryta ut långt innan klimatförändringarna tar livet av oss. Ett krig om tillgång till fossila bränslen. Huvudrollsinnehavare är USA, Ryssland, Kina, Indien och Australien. Vi pratar inte längre om att vi behöver gå igenom en omställning för att leva hållbart. Priset för vår välfärd är Peak Oil. Vi måste gå igenom en avställning. Börja släcka ned saker vi vant oss med för gott för att spara energi.  Jag tror inte vi kommer klara det. Men är beredd att jobba hårt för att motbevisa mig själv.
Sug på följande bittra karameller:

• För att producera en enhet mat krävs det sju enheter energi (dvs en liter mjölk kräver sju liter energi)
• Efterfrågan på energi stiger konstant och kurvan är brant
• Tillgången på energi sjunker och kurvan är brant
• 85 procent av världens energiproduktion förutsätter fossila bränslen, dvs olja, kol, naturgas eller uran
• Alla dessa resurser (utom uranet) kommer ta slut under min livstid, eller åtminstone bli så dyra att stater kommer kriga för dem

Dagen avslutades med lite mer lättsamma inspirationer. Fullkomligt briljanta Pia Johansson klev på skådespelares självklara vis upp på scen och tog över tillställningen och bjöd på en timmes inspiration kring beteende och ledarskap. Otroligt roligt, men samtidigt på allvar.

Efter en god middag dök världsartisten (?) Sam Paris upp och smekte fram easy-listeningcovers på diverse soul och poplåtar. Sam Paris verkar köra coctail/krogshowssvängen och marknadsförs som en internationell artist. Well, kvällens gig för ett privat sällskap på en av Stockholmsmässans restauranger var kanske inte det mest glamorösa han gjort. Inte heller det mest glamorösa jag sett. Men, han var rätt kul. Inte minst när han tjatade om vackra svenska kvinnor. En entertainer helt enkelt.
En lätt absurd avslutning på en dag som mest gav mig bekräftelse på en rad obehagliga sanningar. Vi måste ställa om våra liv. Nu. Ingen kommer fatta några beslut för att vi ska göra det. Det är upp till oss själva att agera. Du, jag och alla andra.