Mina vänner och före detta kollegor på dagensskiva.com har presenterat sin alldeles egna lista över den bästa musiken från 2008. Här är skivorna de förbisett:
Black Stone Cherry ”Folklore & Superstition”
Uppdaterad sydstatsrock med långt hår och flitiga västkustpassager. Bästa hårdrocken för oss som vågar erkänna att vi fortfarande har en del av hjärtat kvar i åttiotalet.
Brett Anderson ”Wilderness”
Ja, det är Suedekillen. Men han lever inte på gamla meriter utan fortsätter skriva sina vemodiga betraktelser. Den här gången klädda i minimalistiska arrangemang baserade på piano och cello. Vackert.
The Creepshow ”Run for your life”
Årets dos av berfriande hjärndöd rock kommer från Kanada. The Creepshow har packat ståbasen, underarmstatueringarna, punkabillyns allra skönasta klyschor i en vansinnigt skönt svängande musiklåda. Titellåten är utan tvekan årets mest spelade i mitt iTunes.
Emil Jensen ”Emil Jensen”
Emil fick kanske inte det där monumentala genombrottet jag trodde på. Jag tror det beror på att publiken är för dum. Tredje skivan med Emil var inte hans bästa, men fortfarande gör han musik som berör. Finare än nästan allt annat.
Fatboy ”In my bones”
Varje år måste jag få en ny samling låtar som kvalar in på vemodslistan. Tack Fatboy.
Madrugada ”Madrugada”
Efter Robert Burås begravning kom ett band tillbaka med den starkaste dödsryckning musikvärlden skådat. Musikalisk svärta i sin bästa form.
Millencolin ”Machine 15”
Örebros finaste har vuxit upp och blivit ett rockband som vågar ta in vemodet. Det gjorde att Millencolin fick ihop sin mest angelägna skiva hittills.
Nitin Sawhney ”London Undersound”
En samling låtar som reflekterar, med ett stort gäng gäster som bidrar. Nitin Sawhney är lättillgänglig och kravlös. En mycket skön skiva.
OceanLab ”Sirens of the sea”
Under de sömnlösa nätterna, som varit många under 2008, har OceanLab varit bra sällskap.
Our Broken Garden ”When your blackening shows”
Dansk, tragisk och misshandlad skrider den här musiken fram på samma sätt som Mazzy Star en gång gjorde. En höstromans.
Papa Dee ”A little way different”
Jag gillade den här skivan väldigt mycket i somras. Ofta i tillbakalutat läge.
Pennebaker ”Ghost of a love”
Den bästa pianopopen 2008 gjordes av Pennebaker. Som gjord för att åka moppe till.
Spleen United ”Neanderthal”
Elektroniskt och dansant ska det vara när cynikerna uppgivet men ironiskt ser allt gå åt helvete. Spleen United gjorde ledmotivet i år.
Tom Morello: The Nightwatchman ”The Fabled City”
Från början ganska slätstruken. Men efter hand ett starkt 2008-dokument från oppositionen. Lite Springsteenskt i sin anda.
Tony Joe White ”Deep Cuts”
En sommar i Norrbotten fick den här bluesgubben att leta sig in på listan.
Vincent Vincent & The Villains ”Gospel bombs”
Det bästa spolingaktiga som studsat ut från de brittiska öarna sedan The Coral debuterade. Glädje i ett fint paket.
—
Frågan är bara vem som egentligen förväntas bry sig om den här typen av listonani och självförhärligande. Jag tänker hålla mig ifrån listnarcissister och självgoda årskrönikörer ett tag nu. Kvoten är liksom full. Men, jag kunde inte låta bli att lägga ännu en sten på högen…