Hanna växer. Blir klokare och samtidigt svårare att nå på djupet. Mitt stora barn håller på att bli en egen alldeles unik människa med integritet. Coolt. Igår köpte hon vita stuprörsjeans på JC. I kombination med någon av hennes palestinasjalar får de henne att se ut som en tonåring. Sen såg jag att hon bloggat på engelska. My God, where will this end?
En skattkammare i fickan
Tömde ytterfickorna i min vinterjacka eftersom den nu hängs bort för säsongen. Hittade bland annat sextiofyra kronor, tandtråd, infärgningstuggtabletter för tänderna, nikonfritt snus, två avbrutna cigaretter och en hel massa kvitton och näsdukar.
Som ett förråd för en dålig dag.
Det svänger
Sanering/storstädning kräver bra musik. Just nu svänger vi hårt till Looptroop Rockers och är lite mer coola till Plantlife. Musik som rekommenderas.
Minska mitt avtryck
Mitt ekologiska fotavtryck är för djupt. Jag funderar och funderar på vad jag kan göra mer. Inser att en livsstilsförändring är lösningen. Det räcker inte med att elda pellets för att värma huset och vårt vatten och att ersätta resor till från jobb, träningar och matcher i bil mot resor på elmoppe. Det krävs mer.
Därför börjar jag rikta blicken mot mina konsumtionsmönster. Det handlar om vad jag köper för kläder, mat och andra prylar. Jag måste lära mig mer. Men, en sak vet jag redan. Kött är en riktigt dålig grej. Att producera ett kilo kött kräver enorma mängder resurser och är en stor påfrestning för klimatet. Alltså börjar det bli dags för mina vego-tankar att övergå från tankar till praktiskt handling.
Om du har några bra tips på någon webbplats eller bra bok med tips och fakta om hur en vanlig svenne kan ställa om sin konsumtion får du gärna posta dem här.
Jobba jobba jobba
Helgens arbete på Huddingedagarna är avslutat. Kul och inspirerande. Nu väntar inte fullt lika kul och inspirerande städning, tvätt, deklaration, räkningsadministration och återvinning.
Att marknadsföra en plats
Har stått under eftermiddagen och pratat med huddingebor. Delat ut diversesaker med budskap på. Pratat med barn som målat teckningar. Nu hemma för att byta om och duscha. Ikväll näringslivsfest på Mondo i Flemingsberg. Företagare ska få pris, nätverk ska underhållas och magen ska få sitt.
Just nu är mitt jobb världsbäst. Jag gräver där jag står. Istället för dit jag är på väg.
Jag har inte hoppat klart än
Lite stressad pappa: Ska du komma med in nu då?
Ella: Jag har inte hoppat klart än.
Lite stressad pappa slutar vara stressad.
En dag i solen
Håller på att packa för en dag i solen. Idag och imorgon är det dags för Huddingedagarna och jag ska stå i en monter på torget i Huddinge C och prata om Huddinges utveckling samtidigt som jag ser till att barn är med i Arena Huddinges teckningstävling. Eftersom varje dag innebär en ny toppnotering vad gäller utomhustemperatur just nu känns det mycket bra.
Rördragning på dagkirurgen
Ella och jag har tillbringat ännu några timmar på sjukhuset. Den här gången hos audionomen eftersom de senaste säsongernas många öroninflammationer tillsammans med det faktum att vi observerat att Ella hör dåligt på avstånd gjort att vi funderar på om det är dags för henne att få rör i öronen.
Och visst är det så. Audiogrammet var tydligt om vi säger så. Så nu väntar ett utlåtande från öronläkaren innan det blir dags för ännu en narkos. Men, erfarenheten från Hannas rördragning säger mig att det kommer göra livet mycket lättare för oss alla.
Gud eller karmapolisen: Något är fel
En mamma och pappa får ett barn. Tre systrar får en syster till. Men, något går fruktansvärt fel när livet ska hjälpas till världen och det lilla barnet får en oreparabel skada. Under sitt tredje levnadsår ger hennes kropp upp. Världen får ännu en änglapappa och en änglamamma. Tre systrar sörjer förlusten av den fjärde. Söndriga och sargade möter de en vardag där de efter tre års vård av sitt eget barn plötsligt inte längre omfattas av socialförsäkringen. Sorg är inte en sjukdom. En lång grå vinter följer. När änglabarnets fjärde födelsedag ska firas samlar familjen ihop sig för att minnas. Graven görs fin, presenter läggs vid stenen. Men dagen efter när födelsedagen ska firas har någon vandaliserat graven. Rivit sönder, stulit och skändat.
Jag läser en insändare i vårat lokala blad som vänder ut och in på min mage. Vill skrika rakt ut, sända ett larm till Gud eller karmapolisen. Något är hemskt fel här. Det kan inte vara meningen att min vän och hans familj ska lida mer. En mamma och en pappa samt tre fina flickor som fått leva i etthundraåttio utan andningspaus under många år behöver lite ro nu. Jag ber att de ska få leva igen.
Deras karma behöver upprättelse. De behöver utsättas för den goda konspirationen. Men jag vet inte vad jag ska göra.