Ikapp

Äntligen har jag hunnit ikapp mig själv. Alla liggande fotojobb är avklarade. Fakturorna är skrivna. Skrivbordet är så att säga tomt igen. Nu kan jag ägna mig åt lönearbetet på dagarna och familjen resten av tiden. Och i lugn och ro förbereda mig för årets två sista fotosessioner. Då står porträtt på temat. Representationsbilder åt en intresseorganisation och mångfaldsbilder åt ett marknadsföringsbolag.
Jag är ikapp i min egen firma för första gången på länge. Och energin stiger direkt. Av kvällsarbete, paradoxalt nog.

Räcker inte till

Ligger och jobbar och lyssnar på musik. Någon sjunger:

Regnbågen räcker inte till för att måla det jag vill

Mitt i prick säger jag. Den känslan bär jag med mig ständigt. På gott och ont. När jag är kreativ och lycklig finns alltid nya saker att prova och erövra. När jag är stressad och olycklig känner jag mig otillräcklig.

Nästa patient skrivs in

Efter lunch får Ella och jag sällskap av Hanna. Nej, hon kräks inte. Mår inte ens illa. Men efter förmiddagens besök på tandregleringen har hon ont i huvudet och känner sig lite febrig. Kanske förståeligt eftersom Camilla rapporterar till mig att de pratat om att Hanna har tre månader på sig att få ut sina sista mjölktänder (5 st). Annars dras de ut. Sen väntar den hårda vägen till tandreglering. Ord som överkäke, underkäke, operation och tandställning lär ha nämnts vid samtalet och undersökningen.
Nästan så att jag får ont i huvudet.

Vårdrapport onsdag förmiddag

Patienten har behållit mat och vätska sedan 18 timmar. Äter med till synes normalgod aptit. Har sovit ostört hela natten och har ett normalt vaket beteende. Efter en dags karantän bör patienten vara redo för normal vardag igen.