Sitter på jobbet. Är i stort sett ensam. Funderar över hur halvdagar, klämdagar och andra dagar där arbetsmoralen är i fritt fall påverkar samhället. Rimligtvis påverkar detta produktionen negativt, men samtidigt påverkar det utan tvekan konsumtionen positivt. Men på grund av obildning i nationalekonomi kan jag inte göra någon djupare analys av detta.
Däremot känner jag mig fullt övertygad om att vi behöver fler såna här dagar. För eftertanke och ro. Och det skulle i högsta grad inverka positivt på såväl produktion som konsumtion. Men framför allt skulle det göra livet ännu lite bättre.
De här raderna dock går inte att få in i ovanstående tankeexperiment. De påverkar min produktion bara genom att jag inte ägnar mig åt det jag borde på jobbet. Samtidigt som de knappast ökar min konsumtionsbenägenhet. Så på så sätt är detta mest ännu ett metainlägg i mina funderingar om livet.
Kontraproduktivt. Men, ack så behagligt att låta huvudet frilansa på kontorstid.