fredrik welander i ett långt samtal
Allt är oändligt på utsidan.
Du är oändlig på insidan.
Det kan svindla.
Var inte rädd.
Vi är inte färdiga.
Allt är som det ska, och ska bli.
Vi är på väg hem, tillsammans.
Det bästa har inte hänt än.
Gud är inte någon eller något som existerar.
Gud är ett litet ord för själva existensen. Något att tro på.
Jag har börjat på folkhögskola. Det är fantastiskt. På många sätt. Till och med digitalt. Tack.
Slutför inlämningsuppgift. Deltagande observation av mässa. Ska lämnas in i samband med de kommande två dagarnas hemtenta. Ämnet är religionspsykologi och kursen avslutar höstterminen. Min första på teologprogrammet.
Avslutar analysen av mässan så här:
”Den liturgiska akten hjälper deltagarna att bryta något. Stort är trons mysterium säger prästen i samband med riten. Stort är också människornas upplevelse av det där mysteriet. Och av varandra. Numinosum. Något starkt händer. Teorierna känns som praktik genom riten när vi upphör att existera som egna individer och blir en del av det stora transcendenta. Det overkliga blir verkligt. Jag såg en annan sida av några okända människor. En sida jag kände igen. Kanske mig själv. Eller något jag vill se.
Frågan är hur det jag känner kan analyseras?”
Det har gått fint att börja studera igen. Känns hemtamt. Trots att jag jobbar mer än någonsin. Kanske för att jag inte försöker lära mig lika mycket som jag försöker förstå. Något kallar. Något drar. Jag försöker att förstå och följa. Det går bra, så här långt. Religionspsykologin har varit lite tuff. Mest för att jag är vansinnigt trött på att alla idéer om att människan och vår hjärna är någon slags maskin som alltid går att mäta och förklara.
Jag gillar fenomenologi. Alltså att religionen får vara mystisk. Att närma mig den på det sättet. Snart börjar jag Svenska kyrkans grundkurs. 50 procent studietakt under året som kommer.
Jobbet? Det minskar. Sakta men säkert. Det är bra. Meningen finns inte där längre.
Det fanns inget.
Absolut inget.
Inget hände.
Inget alls.
Länge.
Jättelänge hände det absolut inget med det där som inte fanns.
Men….
Sen exploderade inget och blev allt, överallt. Ett ögonblicks verk, helt utan anledning. Jättelänge fanns allt innan något började hända i en pytteliten del av det där oändliga alltet. Helt utan anledning så började små mikroskopiska delar att dela sig och kopiera sig. Sen blev de bakterier, virus, dinosaurier och allt annat levande.
Inget blev alltså allt helt utan anledning. Det är det mest rimliga att tro på. Det och den eviga ekonomiska tillväxten som några av de där celldelade varelserna hittade på helt utan anledning (som allt annat som kommit till). Den ekonomiska tillväxten bygger på att de där celldelade varelserna offrar sin egen framtid, även det helt utan anledning.
Den framtiden är här.
Vad ska vi tro på nu? Den som inte tror på något brukar inte sällan tro på allt. Helt utan anledning.
Sitter och lyssnar på en manskör från Bulgarien som sjunger ortodoxa sånger i rent magiska stämmor. Eftersom den här typen av musik tagits upp flera gånger av föreläsare och litteratur som ett sätt att förstå religiösa upplevelser.
Och ja, det är lätt att förstå. Det är vackert så att det svartnar.
Dricker vitt vin och skriver årets små julkort. Små tackhälsningar till människor som varit snälla under året.
Har precis lämnat in etik-tenta och packar nu väskor för att åka österut. Frukostmöte i Flemingsberg och sedan affärsrådgivning i Järna. Sen blir det fredagkväll i Solna med Maria som ska på utbildning på lördagen. Då styr jag hem till Kaserngården och lite julpyssel med flickorna som kallar mig pappa. Det blir toppen.
Det har varit en körig höst. Men sakta men säkert, eller tokstressigt, så börjar projekten jag jobbat i närma sig avslut och jag ser fram emot några kommande år med fullt fokus på studier. Ska ju läsa på Hagabergs folkhögskola (halvtid) under nästa år också, förutom heltidsstudierna vid Umeå universitet.
Idag var jag på Hagabergs folkhögskola. Den finns i Södertälje. Bakom ett bullerplan jag kört förbi i motorvägshastighet ett oräkneligt antal gånger. Som en liten oas. Där hoppas jag få vara med när Kyrkans grundkurs samlar sina deltagare till internat en gång varje månad nästa år. Parallellt med mina teologistudier vill jag nu göra saker som skapar möjligheter för mig att verka i Svenska kyrkan efter utbildningen.
Idag blev jag intervjuad. Vi är fler som vill in än det finns plats för. Tyvärr. Hade flera spännande samtal med andra människor som var där idag för att intervjuas. Människor som också känner något (som brukar benämnas kall) och byter riktning mitt i livet. Men också unga människor.
På många sätt en riktig superonsdag.
Samma dag så röstades den första kvinnan fram som statsminister i riksdagen. Samma dag så klubbades den första statsbudgeten igenom som Sverigedemokraterna varit med och ta fram. Samma dag valde Miljöpartiet att lämna regeringen. Och så avgick statsministern. Tidigare hade jag engagerat skrivit några rader om detta. Nu? Upptagen med annat. Men, jag hoppas på det bästa.
”Två sanningar närmar sig varann.
En kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv.”
Orden är Tomas Tranströmers. Allt är som det ska.
Måndag. Det är förmiddag. Tar en kort paus från de texter jag ska producera idag. Morgonens nyhetsflöde har parkerat i magen. Mår lite illa. Har ont i huvudet. Allt jag jobbar med känns meningslöst. Allt jag tror på går inte att jobba med. Står tydligare i någon slags vägskäl än på länge. Har skrivit under en debattartikel. Diskuterat möten med de styrelser jag sitter i. Olika saker och sammanhang som försöker påverka. Det går sådär. Jag har lagt mitt arbetsliv på att försöka göra något gott som tjänsteman. Eller som konsult. Jag valde att arbeta med samhällsfrågor på olika sätt. Trodde på demokratin och politikens möjligheter att fatta kloka beslut. Länge. Riktigt länge. Nu kan jag inte göra det längre. Hela spelplanen har flyttat. Ego och begär är viktigare än samhällsnytta. Ena dagen säger beslutsfattare nollutsläpp, andra dagen lägger de skattepengar på marknadsföring hos en av Europas allra största utsläppare (av koldioxid) – ett lågprisflygbolag. Polariseringen är total och det grundlagsskyddade demokratiska samtalet är liksom fast på en efterfest som spårat ur. Jag kan inte längre motivera att jag är kvar på den festen.
På onsdag besöker jag en folkhögskola där jag hoppas att bli antagen som student på halvtid under nästa år. Parallellt med mina universitetsstudier. Det känns meningsfullt.
Jag tror att mitt gamla arbetsliv är över. Men jag behöver stanna kvar i det ett tag till.
Tredje kursen på teologprogrammet: Etik, världsbild och livshållning. Nu kör det ihop sig på riktigt. Inte i studierna som sådana, men i världsbilden. Krocken mellan det jag arbetar med i mitt konsultliv och det jag läser i studierna är tydlig.
Det är, försiktigt sagt, inte helt utan problem att vi tog upplysningstidens ideal, packade in dem i en framgångs-/tillväxt-/och girighetstanke förklädd till liberal demokrati. För den som har svårt att närma sig detta kan jag rekommendera lite läsning om bioetik, alltså frågor som handlar om abort, dödshjälp och sådant. Jag har inte haft några starka uppfattningar i frågan om HUR vi ska göra i olika sådana situationer, men nu väcks många starka känslor kring VAD vi pratar om.
Jag har ibland beskyllts för att vara total relativist. Men jag tror kanske att det mer är samhället som är totalt relativistiskt. När vi avlivade tron och slutade ha respekt för (eller vara rädda) för naturen och saker omkring oss som vi inte förstod, då blev det lite svårt för oss att fortsätta har respekt för varandra också.
Etik och moral är kanske det vi förknippat det med, alltså synd, skam och stolliga tankar om straff från det gudomliga. Etik och moral kanske mer handlar om tron på livet som sådant. Att andra människor, djur, växter och saker vi uppfattar som levande har ett värde i sig själva. Inte för att jag ska utnyttja dem, utanför att de har rättigheter, precis som jag, att leva.
Den som tror på det får svårare att aktivt förstöra världen genom att köpa ännu en pryl på Black Friday. Eller fira att Ryan Air öppnar en flyglinje från Örebro till London. Den som tror på livet står inte ut med att se oss slösa bort det för alla som ska leva i framtiden.
Är det där dömande? Menar jag att alla är idioter? Nej, det gör jag inte. Jag är inte MOT människor. Det här är en tanke om att jag är FÖR ett samtal om etik och moral. Eftersom jag tror att vi behöver det.
Intressanta tankar från tyske filosofen Byung-Chul Han. Läser en kurs i etik just nu och sprang på den här filosofen av en slump via Läsarpodden. Har beställt två av hans böcker. Nya gamla tankar värda att lyssna på, tror jag.