Kategori: Allt möjligt

kollar blodsocker. funderar på insulindos. svarar på jobbfråga. går på möte. försöker hinna ikapp. svarar i telefon och funderar på ett blodsocker. och en insulindos. handlar livsmedel. lagar mat. diskar. kollar blodsocker. funderar på insulindos. svarar på jobbfråga. går på möte. försöker hinna ikapp. lite innebandy. svarar i telefon och funderar på ett blodsocker. och en insulindos. handlar livsmedel. lagar mat. diskar. kollar blodsocker. funderar på insulindos. svarar på jobbfråga. går på möte. försöker hinna ikapp. svarar i telefon och funderar på ett blodsocker. och en insulindos. handlar livsmedel. skjutsar till träning. lagar mat. diskar. kollar blodsocker. funderar på insulindos. svarar på jobbfråga. går på möte. försöker hinna ikapp. svarar i telefon och funderar på ett blodsocker. och en insulindos. handlar livsmedel. lagar mat. diskar. kollar blodsocker. funderar på insulindos. svarar på jobbfråga. går på möte. försöker hinna ikapp. svarar i telefon och funderar på ett blodsocker. och en insulindos. försöker hitta till någon idrottshall. handlar livsmedel. lagar mat. diskar. kollar blodsocker. funderar på insulindos. svarar på jobbfråga. går på möte. försöker hinna ikapp. svarar i telefon och funderar på ett blodsocker. och en insulindos. handlar livsmedel. lagar mat. diskar.

det skulle vara jätteskönt med bara fem minuter. fem minuter. av något annat.

idag är det fars dag. om alla pappor i världen ägnade sig mer åt att vara just pappor tror jag världen skulle se annorlunda ut. pappor är bra.

så länge ett antal människor sticker kniven i varandra offentligt och pratar om värderingar och idéer som om de vore ett eget väsen, en naturlag kallad Socialdemokratin, kommer de troligen inte lyckas vända på några nedåtgående trender.

politik bygger på idéer. idéer skapas, utvecklas och görs till verklighet av människor. och de som gör sitt parti större än människorna, som gör själva kollektivet till ett subjekt, är knappast de som kommer få andra människors förtroende.

det låter nämligen lite gammaldags. lite totalitärt. lite idéfattigt. kanske ett bra sätt att bygga ett samhälle för restriktion, men inte ett bra sätt att bygga ett samhälle för möjligheter.

titta framåt, inte bakåt, är mitt ödmjuka råd.

lite för ofta noterar jag att kloka människor jag bryr mig om ifrågasätter sig själva. intalar sig själva att de inte duger. blir trötta av fel anledningar. bränner energi på fel saker. fastnar i situationer de är för bra för att fastna i.

de borde sluta med det.

för det är så deprimerande att läsa detta i mitt twitterflöde. på facebook och bloggar. samtidigt som människor som snicksnackar strunt och bygger en dålig värld mår finemang hela dagen.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=PSROlfR7WTo?fs=1]

min tid, just nu, präglas av en gigantisk paradox: vi kommunicerar allt mer och kunskap finns tillgänglig bara en googling eller en personlig kontakt bort. hela världens erfarenheter är inte längre bort än sju led. kreativa idéer delas.

ändå känns det som att dumheten aldrig varit mer utbredd och starkare. jag tror verkligen på det där med idiokratin. inte nödvändigtvis på samma sätt som mike judge.

men ändå.

alltså, den här grejen med att amerikansk underättelsetjänst har koll på Sverige och svenskar. är det inte så att det konstiga i själva verket är att det finns människor som på allvar är förvånade?

sista kvällen hemma i Camillas föräldrahem för den här gången. en stor gård i norrbotten. ett par mil nordväst om Kalix. här har vi firat Camillas fyrtioårsdag i ett hus fyllt av värme, systrar, barn, kärlek, föräldrar, mat och mys. oerhört skönt. plus- och minusgrader har avlöst varann. solen har varit gulare än på länge. allt som allt väldigt skönt. imorgon börjar vi ta oss hemåt igen. till gråhets och konkurrens.

jag skulle kunna stanna en vecka till. eller ett år. att göra ingenting utom det som är viktigt är bra. så borde det vara jämt.

och så hoppas jag att svärfar, finfina Gunnar, hård som granit, flitig och varmsnäll så snabbt som möjligt återhämtar sig efter mötet med en isfläck under snö igår kväll. han halkade handlöst och slog sig rejält på den sida av höften han för inte allt för länge sedan bytte ut en utsliten höft. revbenen fick sig en rejäl kyss också. det slutade med ambulans till lasarettet och övernattning två nätter. det skrämde oss andra här i huset.

det finns ett sammanhang här. ett härligt sammanhang. som jag och mina barn mår bra i. även Camilla, som lämnat det här stället en gång i tiden, tror jag. livet.

istället för repetitionen.

det här är nog en av de minst lästa och minst viktiga bloggarna som finns. men, jag skriver ju för mig själv så det är inte så konstigt.

har just lämnat barnen på skolan. vi startade dagen med årskontroll på diabetesmottagningen. bägge barnen kollades upp. finaste diabetesteamet tar emot oss på bästa sätt. inga akuta problem, men när jag sitter och pratar med doktorn och tittar på punkter, kurvor och diagram börjar jag falla fritt. ned mot botten. varje sånt här besök påminner mig om att vi har en femte medlem i vår familj. som äter energi och förstör. som vi försöker hålla på avstånd. utan framgång.

det här är min viktigaste uppgift i livet. att se till att mina barn växer upp och får en bra start på sina liv. med sin diabetes. jag fixar det inte på ett sätt som är okej. dagens resultat, och alla andra dagars resultat, talar om för mig att jag måste vara hemma mer. planera och se till att mina barn får äta bra mat och på tider som gör att blodsockret ligger bra. följa och planera doseringar av olika insulinsorter. se till att deras behandlingar utvecklas på ett bra sätt. jag måste sluta låtsas att jag kan göra det samtidigt som jag försöker vara en ambitiös anställd och kreativ fotograf.

jag måste göra om och göra rätt. men ser inga realistiska möjligheter att jobba mindre och vara mer pappa och diabeteschef. har helt enkelt inte råd. något mina barn kommer få betala priset för senare i livet. vilket ett par ganska omfattande studier av hur barn med diabetes klarar sig i skolan och senare på arbetsmarknaden visar.

jag gör aktivt fel val. det gör mig ledsen.