Kategori: Allt möjligt

Jag vet inte när det hände, men nu kan man tydligen inte se bio på eftermiddagen på Heron city längre. Dååååligt, som Hanna skulle sagt. Men ok, jag använder mina kontakter och nu kan vi se någon av de filmer vi ville se hemma istället. Så snart den där ambulerande musiktävlingen som visas på teven har slutat.
Då blir det nuskräck.

Camilla och jag vill gå på bio idag. Frågan är om vi ska se Cloverfield, 30 days of night eller fega och se I am legend. Och om vi får barnvakt.

Ella ritar och gör allt utom att klä sig. Hanna har vaknat till sportlovets första dag och går och tvättar rent sitt läckande öra. Det är dags att gå till jobbet. Solen strålar och jag inser att jag inte varit hemma en enda dag på ett sportlov sedan jag blev pappa.
Inte en enda.

Idag döptes min brorson Filip. Jag var tyvärr inte där eftersom vi haft för mycket att göra den sista tiden och vi dessutom inte vill sprida våra virus och bakterier längre än nödvändigt.

För det första: Jag trodde Fidel Castro skulle vara för evigt. 49 års regerande är slut. Från Bush hördes att Kuba förtjänar riktiga demokratiska val nu, och inte ett broderligt övertagande av makten. Må så vara, men det är lite lustigt att det kommer från mannen som leder ett land som de senaste 24 åren har styrts av två familjer. Det kan bli 32 om Hillary Clinton blir president nästa år.
För det andra: Nytt nummer av tidingen Foto låg i brevlådan. Härligt med ett stort test av Nikon D3, kameran jag längtar efter.
För det tredje: Ikväll börjar åttondelsfinalerna i Champions League. Ikväll med Liverpool-Inter och Roma-Real Madrid som mest intressanta matcher.

När jag hämtar Ella på dagis stannar jag upp för en stund och tittar på det hon ritat. Blir varm.

Jag är hemma med halsfluss. Inte så oväntat. Utanför fönstret sjunger fåglar. Men, inte vilka fåglar som helst. Det låter underbart av vårfåglar där ute. Dessutom läser jag på dn.se att pollensäsongen börjat.
Låt vara att vintern varit grå och ljummen. Kanske vågar jag inte riktigt lita på att det här är den slutgiltiga övergången till det ljusa halvåret, men om jag intalar mig själv att det är så kommer livet bli mycket lättare.

Egentligen känns det inte så KRAV-igt att bananerna färdas runt halva planeten för att komma till mig inslagna i en plastpåse.

Ella har ritat mig. På pricken.

Vintern i denna version varade knappt ett dygn. Nu rinner den bort igen. Lika bra på något sätt.