Ella och jag tittar på när Hanna fiskar. ”HANNA FISKAR GRÄS!” säger Ella högt. Och de enda fiskarna som syns till är de på Ellas klänning.
Uppdatering: Hanna kom just in och meddelade att hon fick 14 mörtar efter att vi andra gav upp. Mormor fick 8.

Många inlägg idag. Många tankar. Dessutom ska jag åka flygmaskin imorgon vilket gör att jag är övertygad om att jag måste skriva av mig innan jag lämnar jordelivet för den här gången. Eftersom jag är flygrädd är jag de tolv timmarna innan jag sitter i instängd i den cylinderformade tingesten övertygad om att jag inte kommer ned levande igen.
Så tack för den här tiden.

Medan jag klipper gräs och tar ned tvätt hoppar Ella studsmatta, äter vinbär och dekorerar en av våra små klippor med fina färger. Kvällssolen värmer skönt och ingen av oss har egentligen någon större lust att gå in.

Klippa gräs är en syssla som jag ogillar. För det första känns det vansinnigt fånigt att klippa eftersom en platt grön matta i sig är ganska tråkig. För det andra är det oerhört ohållbart att knata runt med en tvåtaktare och avgasa ned atmosfären. Men, av ett antal anledningar som har med husfrid och grannsämja att göra, måste jag nu ta itu med det jag skjutit upp hela dagen.
Nåväl, det går ju ganska fort.

Hanna tränar på att zorra. Har du ingen koll på innebandy så innebär det att göra tricks med en boll så att bollen aldrig lämnar klubbans blad. Hon fick klubban när hon fyllde år och har tränat sedan dess. Blir allt bättre.

hannz.mov

Nu vänder vi hem igen. Tvärs över landet. Springsteenveckan är slut. Det har varit fantastiskt! Idag skiner solen så jag hoppas det kommer gå både fortare och smidigare att köra idag än för några dagar sen.

Just nu sitter Hanna och jag på ett hotellrum i Oslo och tittar på Morden i Midsomer. Till det chips.

Oslos nya operahus är ruskigt läckert. Som ett fjäll av marmor och glas, mitt i hamnen.

Konstigt bara att man satsar så enorma summor pengar på en kulturform som väldigt få tar del av.

Snygga vägpaneler. Snygg modell.

Mycket glas. Glas är bra.

Taket är toppen.

Reflektionerna är en del av arkitekturen.

Allt är dyrt. Mat och dryck framförallt. Men vi trivs som ärketurister och förundras över att så många orkar stå och vänta på Springsteen utanför Grand Hotel. Fortsatt förundran över elbilar och laddningsplatserna. Hanna tyckte det var fränt att äta på Hard Rock Café.

Var är rockstjärnan?

Är hemma och vänder. Packar om väskan med rena kläder och fixar administrationen med det kommande besöket i Oslo. Imorgon bitti åker jag och Hanna dit för att se Springsteen och ha lite kortsemester. Internetuppkopplingen funkar dåligt så jag kan inte uppdatera bildblogg ikväll. Måste dessutom åka förbi Köping och låna en GPS av min bror så vi hittar i Oslo.
Nästa blogg kommer från Oslo.