Jag sover i genomsnitt 6 timmar och 22 minuter varje natt. Inte tillräckligt.
Allt är som vanligt
Jag försöker vara alla till lags.
Jag har ont i bröstet.
Jag håller på att jobba ihjäl mig.
Den djupare innebörden i detta är oklar.
Prata om det. Få hjälp.
I morse var jag och Camilla på barnkliniken för att prata med kurator och psykolog igen. Om Ella, diabetes, ansvarstagande, vardag, ångest och annat. Jag mår ganska bra efter de där samtalen. Borde ha dem oftare. Lite som Tony Soprano.
Att fylla fyrtiotvå
Att fylla fyrtiotvå går ganska bra. Alla fina människor som ringer, messar och grattar på Facebook eller twitter eller Instagram gör att dagen känns skön. En dag som började med att finaste kören sjöng för mig och jag fick två fina böcker av barnen och Camilla. När sen min kompis Lollo i Huddinge skickade det här klippet kom solen fram utanför fönstret. Tänk vad fint ändå.
Karl Hyde – Cut Clouds
Get lucky
Oj vad det här är bra. Känns som att sommaren kommer tillhöra Daft Punk.
Saker min hundvalp tuggar på
Vi rör oss i några kvarter på Öster i Örebro. I Oskarsparken, utanför lilla barnets skola och på Kanalvägen vid Svartån. Här är en slags topplista över vad valpen Vilda tuggat mest på under de här två veckorna hon bott hos oss under våra små utevistelser:
1. Sten/grus/kvistar/löv
2. Cigarettfimpar
3. Cigarettpaket
4. Godis-/glasspapper
5. Rödvinsspyor
6. Tunna latexhandskar
7. Glasbitar från krossade flaskor med spånk
Punkten 1 känns helt okej. Det är organiskt material som inte lär skada henne särskilt mycket. Punkterna 2-7 är en skamlista. Skabbiga människor som använder staden som soptunna. Bor i mina kvarter.
Det här med att spela musik
Igår spelade jag med ett av mina två band. Byråkraterna hade fått äran att förstöra stämningen när jämställdhetsgänget på Sveriges kommuner och landsting invigde sina nya lokaler (de har flyttat ner, ner, ner) i SKL-komplexet på Hornsgatan. Det var premiär för mig på kontrabas inför publik och det funkade bra. Tillsammans med Jonas och Marcel fick jag till ett skönt antisväng som karaktäriserar Byråkraternas gärning. Det är lite grått, ensamt och sakligt. Korrekt, realistiskt och knastrigt. Det gör lite ont, men man vänjer sig.
Framför allt är det oerhört kul att spela musik. Det borde jag göra oftare. Gårdagens setlist:
Man vänjer sig – Kjell Höglund
Ett paradis längre ned – Perssons Pack
Upp, upp, upp, ner – Bob Hund
Följ med mig hem – Gunnar Winald
S.O.S. – ABBA
Då går jag ned i min källare – Pierre Isacsson
Mustaschen – Thore Callmars Orkester
Alla ska i jorden – Stefan Sundström
Nere på klubben – Eldkvarn
Människor är framtiden – det är strategisk kompetensförsörjning
Strategisk kompetensförsörjning. Ett begrepp som handlar om hur arbetslivet ska återskapas, människor få lön och i grund botten är ganska sorgligt. Jag har just plöjt igenom en rad dokument som handlar om detta. Människosynen är trött, teknokratisk och passiv. Flickor, pojkar, kvinnor och män reduceras till små myror eller kugghjul vars roll bara är att bidra till ökad produktivitet.
Nu ska jag ta all den här kunskapen och skriva en strategi. Jag hoppas verkligen kunna föra in några nya element till de som ska fatta beslut om den strategin. Det här mantrat om att unga människor ska utbilda sig till något arbetsmarknaden/näringslivet efterfrågar måste få sällskap. Av något nytt. En vilja att bidra till att den arbetsmarknad och det näringsliv våra unga förtjänar utvecklas på ett bra sätt. Vi kommer inte skapa en framtid genom att göra som vi alltid gjort. Vi måste utmana och låta tanken, kunskapen och handlingskraften utvecklas.
Unga människor behöver verktyg för att driva sin egen utveckling. Mycket mer än en kort industriförberedande utbildning. Tänker jag. Men, det är inte antingen eller. Det är både och. Synd att individperspektivet, friheten och lusten helt saknas i alla dokument jag läst hittills.
Jag ska göra vad jag kan för att föra in de sakerna i det här arbetet. Så att den där passiva reproduktionen kan kompletteras med lite framtid också.
En vecka med hundvalp
1. Det är fantastiskt skönt att få vara ute så mycket. Solen skiner hela tiden.
2. Jag kan inte jobba längre, för Vilda tuggar på allt när hon är vaken. Kan bara jobba när hon sover eller någon av de andra familjemedlemmarna är hemma.
3. Ensamheten. Har aldrig varit mer påtaglig. Men några fina jobbmöten har ändå gått att ha här hemma på Hamnplan.
4. Hund-Jobb 3-0
5. Nöjd med beslutet? Ja.
6. Nöjd med min planering? Nej.
7. Hur får jag energi att vara vaken längre på kvällarna så jag kan jobba?
8. Det är kul att ha hund. Men, kräver fokusering.