Jo det är en allt-går-åt-helvete-och-jag-är-astrött-men-det-spelar-ingen-roll-eftersom-antibiotikaresistensen-ändå-kommer-ta-livet-av-oss-alla-om-bara-några-år-kväll-och-det-kanske-är-lika-bra-eftersom-mitt-land-ändå-håller-på-att-förvandlas-till-en-snål-idiokrati-där-rasister-dumhuvuden-och-människor-som-är-män-hatar-varandra-till-leda. Sov gott.
Odlingen
Det här med odling. I ungefär sex veckor har jag förkultiverat plantor. Kan inget om detta. Men ser med glädje att tomaterna och paprikan verkar funka. Broccolin och purjolöken ser lite mer osäker ut. Spännande detta. Snart dags att beställa glas till växthuset och börja vänja plantorna gradvis vid utetemperaturen.
Sidsäsongen 2013/2014
Vi åkte de dryga två timmarna norrut igår kväll. Till Romme Alpin, utanför Borlänge. Sov skönt på anläggningens Ski Lodge. Gick upp och åt frukost innan vi tog oss ut i backarna. Oväntat bra skick. Alla nedfarter öppna, liksom alla liftar. Trots att hela omgivningen var snöfri. Sol, många piusgrader och gott om plats i pisterna. En mycket fin dag som också blev hela den här säsongen. Den var kort, men härlig. Skidor ska åkas i många plusgrader och sol.
Det enda tråkiga var mitt sjuka öga. Har haft ont som tusan idag. Alldeles för ljust för mitt tillstånd. Men, det var det värt. Tror jag. Vi hann ju med allt en skidsäsong ska innehålla. Framsteg, vurpor, skratt, glädje, vyer, ont i ben, ont i fötter och trötthet, gnäll och den sköna känslan av att ta av sig pjäxorna.
Nu snart middag, en god natts sömn och en hotellfrukost till. Kanske alla skidsäsonger ska se ut så här?
En önskelista
Jag fyller fyrtiotre år om ett par veckor. 23 april. Finns det något materiellt jag har behov av? Njae. Men det finns åtminstone två saker jag känner att jag vill ha.
Skulle lösa mitt vardagsfotande för eget bruk. Har ju vardagsfotograferat och dokumenterat vardagen i många år på 365bilder.se, men detta skulle vara skönt tror jag. Har sneglat på den här ett tag och inte kunna bestämma mig för om den är bra eller inte. Jag tror den är det. Bra.
Trädgårdflamingo
Behöver lite kitsch på landet. En eller ett par flamingo för att komplettera väderkvarn, solur och regnmätare. Finns här: http://www.elbastardo.se/sv/prylar/flamingo-tradgards-flamingos.html. Finns också några versioner hos Retroholics, http://www.retroholics.se/-tradgardute-c-65.html. Flamingos är fina. Kanske bästa fågeln? Men hittade ju också den här hemsidan (klicka på trädgårdsfigurer), och inser att en trägdårds-Elvis som ser ut att komma från helvetet också nog vill bo hos mig. Eller något annat.
Ett år med Vilda
Det har gått ett år nu. Ganska precis ett år sedan Vilda flyttade in i våra liv här på Hamnplan. Utan tvekan ett av mitt livs bästa beslut. Trots kiss, kompoststaket och allt det där andra som egentligen redan är glömt. Hon tvingar mig att gå ut, hon blir glad när jag kommer hem och hon fick oss att skaffa ett hem också utanför staden. Jag tycker att vi alla lär oss jättemycket genom den här hunden.
Och så är hon ju världens finaste. Hurra för Vilda.
Hamnplan-Naturens hus
Det här med att äta djur – nu är det slut
Åker till landet. I ungefär en halvtimme ligger jag bakom en lång och hög transport. En jättestor långtradare. En gul skylt berättar att det är en djurtransport. Jag misstänker att det är grisar. Staplade i två eller tre våningar. På väg mot döden. De ska slaktas. Mördas, styckas och förstöras. Jag undrar hur de mår därinne. Det enorma släpet kränger i snömodden. Är de stressade? Åksjuka? Är det mörkt? Kallt? Jag känner sorg och äckel i magen. Är jag en del av efterfrågan som gör att den här transporten går just nu? Det har förvisso gått flera månader sedan jag åt griskött senast, men ändå. Det känns skabbigt. Det stora släpet kränger till igen. Jag nästan känner hur djuren därinne skakas om och skräms. Tittar i bakspegeln. Rakt in i Vildas stora mörka ögon. Hon vill komma fram. Bli utsläppt ur buren och andas frisk luft. Rulla runt i snön och göra sig av med åksjukan. Sträcka ut, koppellös och fri.
Jag bestämmer mig. Det är slut med kött nu. Jag kan inte vara en del av en huvudlös idiokrati som industriellt mördar andra levande varelser. Jag är inte mer värd än min hund. Eller de där grisarna som kränger runt på landsvägen framför mig. Jag har ingen rätt att äta dem.
Rovdjursåren är slut.
Det här med Facebook
När jag inte använde Facebook i februari kändes det skönt. Istället hade jag djupare samtal på twitter och skrev blogginlägg. Nu när jag är tillbaka på Facebook igen fastnar jag där. Känner att jag kommer ta Facebook-fri månad snart igen. Det är något som inte riktigt funkar för mig. Jag liksom drunknar i flödet. Har svårt att begränsa mitt intag.
Förändringsagenterna och jag
Jag kommer inte riktigt ihåg när jag insåg det. Kanske var det när jag läste på högskolan, ungefär samtidigt som massor av andra femkronor rasade ned mitt system och jag började förstå hur världen, eller vi människor, fungerar. Att det där pratet om allas lika värde mest var prat.
Vi har kommit överens i världen… om några saker. De mänskliga rättigheterna till exempel. En på alla sätt grundläggande överenskommelse mellan världens länder. Jag ber att få citera de första tio artiklarna i denna överenskommelse formellt känd som FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.
Artikel 1
Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.
Artikel 2
Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.
Artikel 3
Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
Artikel 4
Ingen får hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former skall vara förbjudna.
Artikel 5
Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Artikel 6
Var och en har rätt att överallt erkännas som en person i lagens mening.
Artikel 7
Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.
Artikel 8
Var och en har rätt till verksam hjälp från sitt lands nationella domstolar mot handlingar som kränker hans eller hennes grundläggande rättigheter enligt lag eller författning.
Artikel 9
Ingen får godtyckligt anhållas, hållas fängslad eller landsförvisas.
Artikel 10
Var och en är på samma villkor berättigad till en rättvis och offentlig förhandling vid en oberoende och opartisk domstol vid prövningen av hans eller hennes rättigheter och skyldigheter och av varje anklagelse om brott mot honom eller henne.
Jag har levt i snart 43 år. Ju äldre jag blir desto klarare ser jag hur vi tar små steg bort från de här överenskommelserna. Varför? Troligtvis för att vi aldrig läser dem. När läste du dessa artiklar senast? Kvinnor och flickor, omfattas de av samma rättigheter? Njae, inte i verkligheten. Det är inget annat än helt värdelöst eftersom det hindrar oss från att bygga ett klokt samhälle. Det finns tre grundläggande principer i min ryggrad:
1. Alla människor är värda lika mycket. Överallt, hela tiden och utan undantag.
2. Livet är ingen övning.
3. Det händer bra saker när människor möts.
Jag har gått och gnällt, muttrat och förfasat mig över diskriminering och dumhet i tjugotalet år. Det har blivit mer smärtsamt sedan jag blev pappa till två flickor. Men, sedan en vecka tillbaka har jag fått anledning att hoppas. Förändringsagenterna har skapats som ett öppet och intensivt samtal mellan människor där jag lever. Det som förenar oss är ATT vi vill prata om jämställdhet. HUR vi ska lösa problemen är vi på inga sätt överens om. Jag tror inte heller vi har någon anledning att bli det. Det finns knappt ens något vi. Tack vare det upplever jag kanske det bästa samtalet om de här frågorna. När det vi är överens om är att samtalet är viktigare än att vi ska komma överens – då händer det bra saker. Nya röster hörs. Positioner utmanas och jag känner mig stärkt av det antal människor som ansluter.
Det skapades en fredag vid lunchtid när en klok kvinna ställde en fråga till några vänner. Sen exploderade det i en fantastisk monstertråd i inkorgarna hos ett växande antal människor på Facebook. Ett par tusen repliksskiften senare skapades Förändringsagenterna. En vecka senare är vi 116 personer i samtalet.
Jag hoppas förstås att ännu fler vill vara med. Det här är programförklaringen:
”Kort om Förändringsagenterna
En förändringsagent är någon som uppmärksammar jämställdhetens problem och försöker göra något åt dem i sin vardag.
Förändringsagenterna föddes över en natt. 20 Örebroprofiler ville göra sina röster hörda på Internationella Kvinnodagen. Vi ville visa att vi vill mer och snabbare på jämställdhetens område.
Responsen på vårt initiativ blev positiv. Vi startade en grupp för att samla ihop alla ansikten som gillade det vi gjorde. Initialt har vår enkla tanke varit att hjälpa fler att göra sin röst hörd via bilder och citat på nätet. På sikt hoppas vi att alla bidrar till en dialog som föder både kunskap, insikt och handlingskraft. Vi har ingen gemensam agenda mer än att lika villkor för kvinnor och män är ett självklart mål.
Utöver det får du som ansluter till nätverket själv avgöra hur nätverket utvecklas. Alla finns här för alla från och med nu.”
Vill du vara med, eller bara tjuvlyssna: https://www.facebook.com/groups/1414221942167775/
Jag är stolt och glad över att få vara en av förändringsagenterna. Det händer bra saker när människor möts.
Något växer
Växthuset på landet ska lappas ihop och ny jord ska in. I väntan på att det är dags att flytta in i det på riktigt så försöker jag förodla plantor här hemma i lägenheten. Kan inget om odling, men försöker. Känslan när det lilla gröna kommer upp ur jorden är barnsligt härlig. Tomat, purjolök och broccoli har kommit upp. Paprikan väntar vi på.
