Författare: fredrikbronner

Camillas mamma och pappa har åkt tillbaka till Norrbotten. Igår kväll gräts det i hallen när vi sa hej då. Under två perioder har de spridit värme och kärlek i vårt hus på sitt alldeles egna sätt. Dessutom har de hjälpt oss en enorm bit på väg med det nya badrummet. Slitit hårt, utan att ens be oss som borde bygga det om hjälp. Därför känns det lite tomt när de åkt. Jag känner att jag aldrig hinner tacka dem tillräckligt. Därför gör det lite ont när Camillas mamma fäller sina tårar i hallen.
Så, tack för allt Aila och Gunnar! Ni är bäst. Och må aldrig mina barn flytta hundra mil ifrån mig när de blir så gamla.

Sommarens första riktiga åskväder har passerat vårt hus. Rejält med dunder och brak. Rejält med vatten från himlen.