Författare: fredrikbronner

Sedan jag såg Chris Corner/IAMX i Arvika i fredags har jag inte kunnat skaka av mig hans vackra dysterlåt Missile. Varenda ord, varje rad i texten känns dubbelbottnad. Som i näst sista versen:

So you came like a missle
Leaving me the whole world in exile
You think you’re giving
But you’re taking my life away

Lycklig? Olycklig? Spelar inte någon större roll. Det var länge sedan någon skrivit om kärlek på ett sätt som fastnat så hårt i mig.