Publicerat

Du lär dig nog med tiden


”Det finns inget som nån kan säga
Som kommer få mig att vända om
Jag har spenderat för många timmar
På att bli precis som dom
Har sett många som har fastnat
Som har försökt att ge sig av
Har sett ångesten i ögonen
Den säger alltid samma sak
Du lär dig nog med tiden
Vi kommer aldrig härifrån
Men du kan inte bli besviken
Om dina drömmar tynar bort”
Ikväll ska jag springa långt. Med den här på repeat.

Publicerat

Ich will noch nicht gehen


Wir stürzen uns gerne
Ins Bodenlose und Leere
Nichts was uns hält
Und nehmen keine Rücksicht
Finden nur schön was kaputt ist
Und keinem gefällt
Jeden Raum stecken wir an
Nur wenn es brennt sind wir zusammen’
Und fühlen uns nah
Wir sind lebendige Strophen
Berühren uns wir Chopin
Und es gibt kein Refrain
Und doch fällt’s mir so leicht
An uns zu glauben
Und nichts schlechtes zu sehen
Doch irgendwas sagt mir leise
Wenn du sie liebst
Dann lass sie gehen
Warum fällt’s mir nur so leicht
An uns zu glauben
Darin nichts schlechtes zu sehen
Doch irgendwas sagt mir leise
Wenn du sie liebst
Dann lass sie gehen
Ich tanz mit dir gerne
Ins Bodenlose und Leere
Und ich bin es nie leid
Denn Sehnsucht nach Ferne
Und das zählen der Sterne
Das war uns immer zu leicht
Es heißt es wird schwerer mit der Zeit
Was kümmert uns die Wirklichkeit
Wir waren ja normal
Ich könnte ewig mit dir leben
Dreivierteltakt wie Chopin
Ich brauch kein Refrain
Warum fällt’s mir nur so leicht
An uns zu glauben
Und nichts schlechtes zu sehen
Doch irgendwas sagt mir leise
Wenn du ihn liebst
Dann lass ihn gehen
Warum fällt’s mir nur so leicht
An uns zu glauben
Darin nichts schlechtes zu sehen
Doch irgendwas sagt mir leise
Wenn du ihn liebst
Dann lass ihn gehen
Wenn du sie liebst
Wenn du ihn liebst
Warum fällt’s mir nur so leicht
An uns zu glauben
Darin nichts schlechtes zu sehn
Doch irgendwas sagt mir leise
Wenn du ihn liebst dann lass ihn gehen
Wenn du sie liebst lass sie gehen
Es ist so mies
Ich will noch nicht gehen

Publicerat

Allt hänger ihop och rädda människor fattar dåliga beslut

Det går liksom inte att blunda längre. Förbereder vi oss för konflikt, då får vi konflikt. Förbereder vi oss för glädje och lugn, då får vi glädje och lugn. Konflikter gör oss människor rädda. Rädda för att förlora något. Rädda för våld. Rädda för att tappa ansiktet.
Det är så enkelt att konstatera.
Ändå verkar det vara omöjligt att göra.
Min värld krymper. I samma takt som jag drar mig undan konflikterna. Men det finns konflikter jag inte kan dra mig undan. De tar all min energi. Min vakna tid och till och med den tid jag borde sova. Det är värdelöst. Men, jag trodde jag försökte förbereda mig för lugnet. För det harmoniska. För meningen, lyckan och glädjen.
Det vara bara det där med något som skulle lösas först. Just det, konflikten. Det känns som att den aldrig försvinner. Aldrig blir löst.

Publicerat

Tillbaka


Tillbaka på kontoret. Tar tillbaka en kalender, skriver offert och uppdaterar ett excelark med adresser.

Publicerat

Kvar finns inga sommarbarn



Så var den lediga tiden över för den här gången. Tre korta, intensiva veckor. Extra allt. Men, nu är det över. Ikväll spelar jag både ”Den öde stranden” och ”Autumn leaves”. Jag hatar den här kvällen. Den är min födelsedag. Ett år till har gått. Och nej, jag lyckades inte vila den här sommaren heller. Nu är Österlen långt borta igen och livet i Kylarköping fortsätter.


















Publicerat

Österlen och sånt


Nu är det bara Någon och jag. Alltså löpning, vandring, hagar, skogar, stränder och sånt. Jag har till och med badat i havet. Två gånger. Och så pratar vi. Om viktiga saker. Några fina, andra trasiga. Lite som vanligt, men ändå inte. Jag tror att det går någon tydlig gräns här och nu. Försöker hitta den. Och korsa den.














Publicerat

Nu åker hon


En veckan på Österlen. Imorgon åker hon norrut. Hem till sin mamma. Jag önskar att veckan blivit något annat än den blev. Jag önskar att jag någon gång ska sluta känna mig som en så klapprutten pappa. Jag önskar att allt det där som ska bli bra…. blir det nån jävla gång.