En mamma och pappa får ett barn. Tre systrar får en syster till. Men, något går fruktansvärt fel när livet ska hjälpas till världen och det lilla barnet får en oreparabel skada. Under sitt tredje levnadsår ger hennes kropp upp. Världen får ännu en änglapappa och en änglamamma. Tre systrar sörjer förlusten av den fjärde. Söndriga och sargade möter de en vardag där de efter tre års vård av sitt eget barn plötsligt inte längre omfattas av socialförsäkringen. Sorg är inte en sjukdom. En lång grå vinter följer. När änglabarnets fjärde födelsedag ska firas samlar familjen ihop sig för att minnas. Graven görs fin, presenter läggs vid stenen. Men dagen efter när födelsedagen ska firas har någon vandaliserat graven. Rivit sönder, stulit och skändat.
Jag läser en insändare i vårat lokala blad som vänder ut och in på min mage. Vill skrika rakt ut, sända ett larm till Gud eller karmapolisen. Något är hemskt fel här. Det kan inte vara meningen att min vän och hans familj ska lida mer. En mamma och en pappa samt tre fina flickor som fått leva i etthundraåttio utan andningspaus under många år behöver lite ro nu. Jag ber att de ska få leva igen.
Deras karma behöver upprättelse. De behöver utsättas för den goda konspirationen. Men jag vet inte vad jag ska göra.