Jag har gjort fotodagbok i ett par år men känner att bilderna behöver få stå mer på egna ben. Samtidigt behöver jag skriva mer, tänka mer och vara mer. Publicera bevis på den goda konspiration som gör livet levande. Det som handlar om tro och tillit. Ibland mänskligt, ibland andligt. Jag måste påminna mig själv om vad som är viktigt och varför det är det. Ytterst är det som skrivs här menat för mig själv. För att jag ska förstå mig själv och mina tankar. Kanske är det galet, kanske narcissistiskt, men jag har lärt mig efter ett intensivt förhållande med mig själv att jag måste föra den här dialogen. För att inte tappa fotfästet igen.
Därför bloggar jag om den goda konspirationen.